Att bli Ett med din Karaktär – Del 2

Jag vill nu hoppa över till avdelning Repetitivt Hack & Slash Rollspelande. Ja, jag fortsätter prata strider, eftersom det är där 4E, och definitivt alla andra rollspel också, kan bli en aning enformigt om man inte ser upp. I 4E har varje spelare ett antal Powers som, förutom i undantagsfall, är till för att skada eller ställa till det för en motståndare i en Encounter. Dessa är uppdelade i Minor Actions och Standard Actions. Det finns Move Actions och Utility Actions också, men vi får dra gränsen någonstans. Vidare är dessa actions klassificerade enligt följande: At Will (gör så ofta du kan), Encounter (en gång per encounter) och Daily (en gång mellan varje Extended Rest, dvs. En gång om dagen). Det finns Basic Attacks, vilka alla är At Will och alla karaktärer har tillgång till dessa, och så finns det attacker som du bara kan ha om du spelar en viss klass. Har du inte spelat 4E tidigare så kan detta verka lite förvirrande, men det är egentligen väldigt enkelt och strukturerat, och blir det rörigt så attribuerar jag det till mitt skrivande. Varje klass har minst två At Will powers, och det är dessa som är vanligast använda när det blir strid, då de ju går att återanvända om och om igen. Ett exempel på en sådan är fighterns Tide Of Iron:

Tide of Iron Fighter Attack 1

After each mighty swing, you bring your shield to bear and use it to push your enemy back.
At-Will ✦ Martial, Weapon
Standard Action Melee weapon
Requirement: You must be using a shield.
Target: One creature
Attack: Strength vs. AC
Hit: 1[W] + Strength modifier damage, and you push the target 1 square if it is your size, smaller than you, or one size category larger. You can shift into the space that the target occupied.
Increase damage to 2[W] + Strength modifier at 21st level.

Eftersom detta är en Level 1 Power kommer man att få höra; Jag använder Tide Of Iron på kobolden tillräckligt många gånger för att man ska bli en aning blasé. Jag vill att vi bryter ner effekten lite och ser vad som egentligen händer, helt bortsett från både flavor text (kursiv text) och requirement (skölden). Det som händer är att man dänger till fienden och fienden stapplar tillbaka medan du följer efter. Man kan tänka sig lite olika scenarior som alla har samma effekt.

1. Jag sticker svärdet i koboldens axel och sedan vräker jag fram skölden i ansiktet på den så att den stapplar bakåt och jag följer med av bara farten.

2. Jag kastar mig framåt och i farten så hugger jag orchen i bröstet och smäller sen till den med skölden så att den flyger bak ett par meter. Själv står jag kvar och hånler lite åt den.

3. Skurken får sig en tryckare med yxan och sen måttar jag en spark mot skrevet men då backar han undan en bit och jag följer efter.

Alla gör samma sak, men är betydligt trevligare att både säga och höra än ”Tide Of Iron och jag shiftar ett steg”. Den sistnämnde om sparken i magen har ju inget med en sköld att göra, kan man ju tycka? Såklart att det har, menar jag då, och utvecklar inte mitt resonemang vidare. Och om jag måste, så ger skölden extra stabilitet och vikt åt en rejäl spark, speciellt om man är en fighter som tränat otaliga timmar med skölden i handen och skulle känna sig totalt obalanserad utan den. Vad jag menar är att man har kreativ frihet så länge man håller sig inom ramen för vad powern faktiskt utför och beskrivningen blir kul att lyssna till – något som ökar närvaron i striden.

Samma sak kan, och bör, man göra med sina Basic Attacks. Bara för att alla har dem betyder ju inte att alla utför dem på samma sätt? Texten i boken är så generell den kan vara, men din karaktär är allt annat än generell och det du utför i striden ska inte heller vara det. Visst, man uppnår kanske samma resultat – men det finns en otrolig massa vägar till Rom, och som kanske bekant så anser jag att det är själva vägen som är viktig och inte direkt målet. Om inte vägen var viktig så skulle det bara finnas en enda klass att spela – och eftersom det inte är så, så anser jag min filosofi vara i samklang med spelkonstruktörernas… så det så!

När du då skriver ihop dina beskrivningar så att du har dem till hands, tänk då på att vissa powers förändras utifrån situationen. Den klassiska frågeställningen är: Hur förblindar jag en varelse utan ögon? eller; Hur fäller jag en Ooze? Hittills har jag gjort som så att sådana varelser är immuna mot effekten, men jag har på senare tid börjat anse att detta är fel väg att gå. Rätt väg att gå är att förklara vad som istället händer. Kan den ögonlöse ha blivit träffad på en extra känslig nervknut som gör den oförmögen att slåss? Och eftersom Prone har som effekt att man blir Slowed samtidigt som man ger Combat Advantage mot närstridsattacker och får bättre skydd mot avståndsattacker kanske man har träffat Oozen på ett sätt som får den att vibrera så kraftigt att den temporärt säckar ihop som halvsmält gelatin.

Tänk också på vilken kraftkälla du tar din kraft ifrån. Martial, Divine, Arcane, Psionic osv. Martial ger dig precis hur stor valfrihet som helst, eftersom det ofta handlar om att slå någon hårt till den ligger stilla.

Divine handlar om att få sin kraft ifrån gudarna (och i fallet med Paladin så är det bara en enda gud det handlar om) och är så pass enkelt att rollspela att det bara handlar om att uttala en innerlig bön, recitera ett par rader rimmande poesi till gudarnas ära, eller varför inte ett par, tre, fyra rader ur en sång? Böner kan man snabbt rabbla, men om man använder poesi och sånger så bör man nog bara använda sig av de texterna första gången man använder sig av powern, för att i alla efterföljande fall nöja sig med att beskriva vad det är som händer, annars riskerar man att råka ut för Radio Rix-syndromet med extrem uttjatning.

Arcane är Magic, punkt slut. Det handlar om att uttala en formel, använda sig av komponenter, och/eller väva komplicerade mönster i luften med sina armar. Ingen trollkarl i vår värld skulle klara sig utan ett Hokus Pokus, eller originalet Hoc Est Corpus, och så är inte heller fallet med magi i ett rollspel. Om du vill att dina formler har med komponenter att göra, beskriv då vad du gör. ”Jag kastar upp en näve guano i luften – Bel Orlach Ommen Mohantrax! – och ett eldklot bildas kring det och skjuter bort mot fienderna med ett dån och obeskrivlig hetta”. Du förstår säkert vad jag menar med kreativitet om du kollar in formeln. Jag är sååå geekig, hehe.

Kastar du en förbannelse, se till att den låter som en riktig jäkla förbannelse. ”Jag Cursar orchen” är inte bra nog. ”Jag åkallar Sjunde Cirkelns alla djävlar att slita ner dig i Phlegethon där du ska kokas i evigheter!” ”En förbannelse över Dig och hela ditt hus! Må Cerberus, Tredje Cirkelns väktare fylla dina ådror med urin!” ”Må Mona Sahlin sköta din privata ekonomi!”… nåja… den sistnämnda var lite slag under bältet och har inte alls något att göra med vart jag står politiskt. Mona är OK och kämpar tappert i uppförsbacke, och trots bara medelkarisma och svag diplomacy så gör hon en ansträngning. Men grundtanken är där. Förbannelser ska vara skrämmande, så få alla runt bordet att tro att du faktiskt har makten att åkalla sådant. Det är en kul utmaning, och man får vara elak.

Kort sagt, tänk igenom vart din kraft kommer ifrån, se framför dig lite olika situationer en viss power utförs, och skriv ner det så att du har det lätt till hands när det behövs, åtminstone till en börja. Efter några spelningar blir det helt naturligt att spel på detta mer livfulla sätt, och gamla tiders ”Jag healar fightern.” blir ett minne blott, ersatt av ”O Store Avandra! Låt ditt ljus strömma genom Xavier så att hans sår må slutas!”

Hur man gör saker i D & D 4e

Nu över till något helt annat. En spelare påpekade nyligen att han tyckte att Dungeons & Dragons 4e var alltför restriktivt vad gäller skills, och att man inte kunde göra en kul karaktär som kunde de saker man skulle vilja kunna. Det var alltid någon skill som halkade efter. Detta gjorde mig förbluffad om jag ska vara ärlig, och det är väl lika bra det eftersom det troligen bara blir jag som läser så här långt.

Vi gick inte närmare in på det, men vad jag fick för mig att det handlade om, var att det inte fanns en klass som hade just den fix av Trained Skills som han ville ha, alternativt att man inte fick tillräckligt mycket skills som man var speciellt tränad i. Detta gjorde mig ännu mer förbryllad, så jag satte mig ned och läste igenom alla klasserna och fann att det fanns en skillnad mellan klasserna vad gällde antalet skills man fick som Trained, likväl som det fanns en skillnad mellan raserna i detta avseende. Spelare ifråga valde att spela en Razorclaw Shifter Fighter, och en snabb kontroll visar att detta var nog inte det bästa valet om man vill kunna en massa skills. Denna karaktär får 3 Trained, medan om han valt en Human Fighter hade fått 4. En human Ranger hade fått inte mindre än 6 trained skills. Fighters lever för sin stridskonst. Dess jobb är att stå i fronten och hacka för allt vad tygen håller, och hans liv har varit inriktad på detta från start. Inte konstigt då att han inte lärt sig den fina konsten att förhandla, eller skaffat sig en väloljad tunga. Hans inriktning har varit av det mer praktiska slaget.

Men det är en legitim åsikt han har trots allt. Han känner sig begränsad, så jag tänker nu försöka bena ur varför han inte ska behöva känna det på det viset. I D & D 4e har alla någon kunskap inom alla existerande områden, och har därmed en chans att lyckas med en uppgift även om den inte passar som handen i handsken. Det är då inte sagt att just en Razorclaw Fighter skulle vara speciellt intresserad av att verka vältalig på en bal – men chansen finns att han trots allt skulle kunna vara det om han la manken till. Samma sak gäller om han skulle få för sig att dyrka upp ett kistlås istället för att slå in locket. Jag förstår inte varför hans skulle få för sig att peta med låset dock, men i en speciell situation så skulle han åtminstone haft en liten chans att lyckas. Trained ger +5 i Skillen, vilket måste ses som en rejäl bonus, men det ger ju knappast att man lyckas automatiskt. Har man 8 i en skill men behöver 12 för att lyckas, så misslyckas man ju på 3 och lägre. Är man inte Trained så har man istället 3 i Skillen och misslyckas på 8 och lägre. Det ger ju att man fortfarande har 60 % chans att utföra det man inte var tränad för, bättre än 50/50 alltså. Det tycker jag verkar vettigt, om inte till och med alltför bra. Om jag skulle få för mig att, t.ex. dyrka upp mitt dörrlås till mitt hem då jag glömt nyckeln, så hade jag haft otroligt mycket mindre chans att lyckas än 60 %, och samma sak hade gällt om jag plötsligt blev inkastad som medlare i en fredsförhandling mellan Indien och Pakistan. I spelet, om jag hade haft 3 i Diplomacy och det krävdes 12, så hade jag haft 60 % chans – och detta hade ökat med 10 % för varje medhjälpare jag haft med mig som på olika sätt supportat mig. I en grupp på 5 personer där de övriga 4 lyckats supporta mig så hade jag alltså lyckats dyrka upp låset OCH mäkla omedelbar fred mellan två gamla rivaler… utan att jag haft en aning om hur man gjorde till att börja med. Snacka om förväxlingskomedi.

Jag ser alltså inte grejen med att man skulle vara begränsad i vad karaktären kan utföra. Tvärtom så menar jag nog att support-systemet gör allt alltför enkelt. I en grupp på fem personer så kan varje skillcheck normalt få mellan +6 och +8, vilket på level 4 (normal svårighetsgrad är 12) skulle ge en karaktär som ursprungligen haft 0 i sin skill, och fått +2 pga. level, 90 % chans att lyckas, eller 115 % om han var Trained. 10 % chans att misslyckas är löjligt lite och knappast något som höjer en puls. För vad höjer hjärtfrekvensen mer än chansen att misslyckas? Och vad höjer stämningen mer än att lyckas med något som verkade omöjligt? Någon som sett filmen The Gamers, och minns hur pilen letade sig igenom lövverket för att till slut träffa The Shadow (The Shadow? THE SHADOW!)? Hur kul hade den scenen varit om det inte fanns en chans att misslyckas egentligen? Kort sagt, alla kan försöka sig på allt, men ska inte räkna med att automatiskt lyckas med det de försöker sig på. Bara i undantagsfall kommer misslyckandet att medföra katastrofala konsekvenser, och det blir upp till spelgänget att sålla ut vilka tillfällen detta handlar om och då låta rätt person utföra det den är bäst på.

Om man nu ändå tycker att man är lite klen i skill departementet så kan man alltid välja Jack-of-all-trades featen som ger +2 på tärningen i alla skills man inte är Trained i.

Jack of All Trades
Heroic Tier
Prerequisite: Int 13
Benefit: You gain a +2 feat bonus to all untrained skill checks.

Kräver ju visserligen INT 13 men lite måste man väl offra för konsten? Man kan ju inte kräva att få allt serverat på ett silverfat så att man kan storma fram genom världen som en gud och bara undanröja alla hinder med blotta tankens kraft. Om det fanns en karaktär som kunde precis allt, varför hade man i så fall de övriga spelarna med i gänget? Och hade man fler spelare så fick de väldigt lite att göra. Vi har redan haft det på det viset en gång, i 3.5. Magikern var verkligen den Schweiziska Armékniven som hanterade precis alla situationer ensam, och tillika fungerade han som en Instant Campaign Screwup då han kunde smälla av en Teleport, Greater Teleport eller Dimension Door vid behov, och dra iväg hela gruppen till vilket annat ställe som helst så länge det låg inom 1 448.4096 Km. Inte så lätt att planera för ett äventyr på den tiden minsann.

Så, för att återgå och runda av lite, för texten tycks verkligen bli lite lång denna gången (eller hur Crille?).

Så, hitta på stämningstexter till alla era powers, gärna lite olika varianter för varje så att det inte blir tjatigt. Basic Attacks får minst avancerade behandlingen av din penna, bara så pass mycket att det blir unikt. Encounter Powers är seriöst häftiga attacker och bör beskrivas som sådana också. Visa dina Encounterpowers lite respekt så kommer de att kunna ta dig långt! Daily Powers är nästintill övermänskliga attacker som verkligen suger musten ur dig när du utför dem, till den grad då du inte kan göra om den igen förrän du fått sova ut rejält en natt. Dessa ska få Guld-behandlingen, komplett med intaglio och innefattade stenar.

Och man ÄR aldrig så begränsad i sin karaktär med hänsyn till skillsen som är tillgängliga för den valda klassen som man tror. Men, är man specialiserad, så är man – man har ju trots allt valt att spela karaktären själv. Vi lirar ju inte pre-gens 

Till nästa gång – May all your hits be crits.