Skalmad en krigare eller en fjant.

Rieta och Bax gick först in i bergsrummet och tittade sig runt om kring. Och längst inne i rummet kunde de se att skalmad stod helt ensam. De tittade på varandra och hade ganska svårt att se allvaret i situationen då förra gången som de mött denna fiende kunde de knappt ens kalla det en strid då skalmad dog på under sex sekunder. Och där stod han helt ensamen som en lite blomma redo att plockas.

Han hade visserligen uppgraderat sig lite och skaffat en ny skinande järnrustning och en gryta?? Och de kunde inte riktigt sätta fingret på det men han så betydligt större ut. Men det gjorde inte så mycket skillnad. Han såg fortfarande lite mesig ut.

Under tiden som de stod och betraktade Skalmad vände han sig plötsligt om och han stirrade argt på dem. Hans gula konstgjorda öga började lysa och ljuset sköt ut ur den och genomträngde Rietas själ.

Rietas blick blev lite frånvarande och allt hon gjorde såg ut som om det gjordes i seg kola. Hennes kropp verkade inte vilja lyda henne.

När Nivara såg detta stred hon snabbt till handling genom att från skuggorna skjuta iväg ett lod mot Skalmad. Lodet for igenom luft en fruktansvärd hastighet och träffade sitt mål rakt genom rustningen och djupt in i kroppen. Skalmad var påtagligt chockad av kraften från pilen och vacklade tillbaka med ett dumt grin på läpparna.

Men han börjar snart röra sig sakta framåt men när han rör sig är det som om han vill lura in dem i en fälla som om kanske golvet skulle komma att rasa in vid minsta viktförändring så för att ta det säkra före det osäkra smög Talron fram och började mumla kommenderade ord till trollet och om det kanske var kombin av smärtan och förvirringen från lodet förblev osagt men Skalmad sa bara – ja min herre och började gå som om han satt fast i ett koppel och lydde minsta vik Talron beordrade honom att göra.

När Skalmad kommit halvväg såg ett ut som om Talron ryckte till i det osynliga kopplet och av kraften av rycket flög Skalmads ögon ut. Resultatet blev en ännu dummare troll och det trodde gänget att de aldrig skulle få se.

Bronweg gick fram mot trollet och hånade honom samtidigt som han högg han i ryggen och putade honom fram till Bax och Rieta. Skalmad försökte att hugga tillbaka men det blev mest en viftning i luften. De var inte sena att ta tillfället i akt och högg fler djupa sår i Skalmads redan sårade kropp och han såg redan halvdöd ut.

Skalmad skakade av vrede nu och han försökte försvara sig så gott han kunde men det ända som hände var att han skvätte ner Bax med sitt eget blod.

Bax som såg sin möjlighet att avancera lite rörde sig runt Skalmad och ställde sig bakom hans rygg.

Skalmads öga började lysa oroväckande igen och en stark explosion av intensivt ljus omgav allt som var intill honom. Han skriker till själv som om han själv också blev skadad i explosionen och detta kunde de bara tolka som en desperat handling från ett döende troll.

Bax och Bronweg kastades tillbaka av kraften och landade ett par meter bort.

Naivar fortsatt som alltid att hålla sig i skuggorna och när hon trodde att Skalmad tittade bort hoppade hon fram och sköt i väg ett lod och sen försvann hon in i skuggorna igen. Den gången missade hon men det gjorde inte så mycket eftersom att det var sällan hon slösade bort lod på det viset och kallade det för ett varningsskott.

Talron som inte visste riktigt vad han skulle hitta på fick syn på kitteln längst in i rummet som det ångade bara mer och mer i från. Snabb som en liten vessla gick han med raska steg dit för att se om han kunde göra något åt den men när han stod sidan om den kunde han bara konstatera att det var en gryta och hade ingen aning om det lagades mat i den eller om det var mer magiska saker med den.

Han tittade lite filurigt på den och plockade upp en sten och släppte den i den och först hände inget så han lutade sig lite närmare och då sprutade det upp något som träffade honom i ansiktet. Smärtan var inte som vanligt det var men som om smärtan satt i huvudet och han tog sig för huvudet medan svarta tankar fyllde han huvud om hopplöshet och att bli besegrad. Det höll inte i så länge men han ville aldrig uppleva känslan igen.

Han ställde sig ett par steg bort och tittade på kitteln igen och tänkte är det allt den kan göra?

Snart fick han svar på den frågan. Någon kalops skulle det inte bli om de inte gjorde den själv för ur grytan hoppade ett riktigt fult troll upp. De såg genomskinligt ut och Talron kom snabbt fram till vad fel plats och fel tillfälle innebär och försökte ta sig bort från den så fort som möjligt.

Kitteln var tydligen uppvärmd nu för nu började den anfalla alla som var inom skotthåll. Den andra som träffades av Bax. Han påverkades inte lika hårt som Talron gjort och än i dag tror gänget att det är all spriten som Bax hällt sig som skyddade honom från psykiska skador.

Bax vände sig snabbt om och som om han såg en mö i nöd rusade han till Talrons räddning och kastade trollet flera meter tillbaka.

Rieta som också såg att helaren var i nöd lyckades hitta en kraft som var tillräcklig för att slå Skalmad medvetslös.

Skuggtrollet fick snart sällskap av Vard en hemsk varelse som inte under några omständigheter fick komma till denna världen var nu här. Rieta visste inte riktigt varför det skulle vara så hemskt men tydligen skulle jorden gå under eller något. Hon var inte helt övertygad om detta men för att ta det säkra före det osäkra måste de ta dö på den. Det var de alla övertygade om.

När Rieata tittade ner på Skalmad såg hon hur det gula ögat började lysa och sen bara försvann det och på andra sidan rummet stod Vard med ögat i handen och skrockade ondskefullt.

Striden fortsatte och det kändes lite som om det var att börja om igen men med jobbigare fiende och Rieta kände sig lite för mörbultad för att det skulle vara hälsosamt men det var ändå inget jämtemot hur Talron snart skulle känna sig.

Ett skuggtroll till har dykt upp och Rieta klyver det skuggtrollet som kom först och hon kände det lite som att var gång ett skuggtroll dog så skulle ett nytt dyka upp i kitteln så väldigt irriterad började hon att bli.

Talron såg mer positivt på det hela och manade fram sina älskade statyer och sa retfull – Nu placerar jag dem här (framför Vard) och då kan inte du gå förbi. Jobbigt va. Med världen största leende på läpparna.

Det leendet stannade inte kvar så länge på hans läppar tyvärr då det gula ögat exploderade igen och slog honom medvetslös.

Nu hade helvetet riktigt gått lös i gänget. De gav varandra en snabb blick. Alla visste vad som gällde nu. De hade slagit helaren medvetslös och deras hämnd skulle bli smärtsam.

Bax tog sig snabbt till Talron och hällde i honom den helande dryck och kunde bara be till sin gud att det skulle vara tillräckligt att få fart på helaren igen.

Och samtidigt börjar resten av gängets hämnd. Rieta kastade eldbollar, Nivara lät loden fara genom luften, och Bronweg började offra själar.

Talron började vakna till liv igen och började mumla något om en cirkel som skulle hålla honom vid livet typ förevigt.

Bax som nu både var lättad och ursinnig på samma gång reste sig upp och sprutade sin drakandedräkt mot Vard och skuggtrollet.

Huggen ekar mellan väggarna och loden viner genom luften medan striden fortsätter tills de hör en röst som bara blir starkare och starkare. Det var Talron som tog ton och tittar på Rieta – JAG SPÅR EN PROFETIA ………