Category — BÄDs Äventyr – Andra Delen

Efter loot kommer vilandet, men Naivara som inte kan sitta still mer än några minuter är redan på fötter igen och letar efter något, fotspåren av Skallmad, hon ser hur dom går mot portalen sedan försvinner, frågar Bronweg om hjälp om protalen som kommer fram till att formorisk magi behövs för att få portalen att fungera. Testandet med de olika saker och delar av häxan börjas men någon protal blir inte aktiverad, eftersom han också förstog att det är en portal som inte går så långt kommer gruppen fram till att ta sig till borgen och leta där istället.

Längre fram så ser det ut som ett vattenfall rinner ner från berget på ett ställe där det inte borde vara ett vattenfall, väl framme så ser dom att hela vägen är översmämmad med en mindre ö av torrt land i mitten, vatten fortsätter bort igenom buskarna och ner i de djupa sprickorna i marken. Bax tar initiativet och flyger över till den ö som finns, så fort hans första fot nuddar marken sprängs vattenet upp brevid han och en enorm reptilisk varelse visar sig sammtidigt som 2 små snabba skuggor springer förbi och försöker hugga Bax i sidan och fort försvinner in i buskarna, reptilen tar tag i Bax och börjar svälja han, samtidigt sprängs vattnet på andra sidan Bax och en till reptil springer rakt mot alven och även Talron blir svald.

Bronweg börjar springa mot reptilen längst bort förbi den första, utan någon märkte riktigt vad som händer flyger huvud och ben från reptilen som han passerade, slår in i reptilen som börjar blöda ganska kraftigt i sidan, Naivara ser chansen och siktar lodet mot såret som gräver djupare, reptilen blöder kraftigt från dessa sår.

Talron som blivit svald av den huvudlösa reptilen kravlar nu ut och börjar kräkas kraftigt, påpekar att Bax är i den andra och går längre bort i vattnet. Reptilen som är kvar biter mot Rieta och håller nu fast henne med sina käkar. En av skuggorna kommer nu kvickt in mot Rieta som sitter fast och får ett slag i ryggen samtidigt som Bronweg får ett slag i sidan av den andra skuggan och försvinner lika snabbt det visar sig att det är quicklings, Rieta slår tillbaka mot reptilen som börjar vingla på benen även om den har 6 ben.

Naivara spänner 2 lod på samma samma armborst träffar reptilen på samma ställe som gör att förgående pil tränger in i hjärtat och den avlider det andra lodet träffar quicklingen, Bronweg kommer vinglandes mot den nu synliga quicklingen och bara av han överväldiga personlighet avlider quicklingen.

Bax kravlar ut genom käkarna på reptilen och sen nästan döende ut, Talron tar snabba steg mot Bax och sluter såren med magin från Melora med bara några små skärsår kvar, med det gör sig Bax beredd på att attackera nästa mål som närmar sig medans Rieta passar på att plocka på sig 2 huvud till sin huvudsäck, ett quickling huvud och ett från den enorma reptilen. Efter inget hänt på några sekunder så fattas ett snabbt beslut att smyga in i buskarna med Naivara som leder truppen, Bax stannar kvar för att dra bort resternade av reptilerna och quicklingen som dött mot byggnaden dom kom från och sedan flyger tillbaka för att leda bort möjliga spår.

Blickarna går nu mot borgen och tornet där det syns hidiösa vakter med ett öga, liknar cycloper. Planerna för att ta sig in i borgen börjas smidas.

Ja, striden den fortsatte. Det kändes som att gasmolnet som Talron effektivt reducerat till nästan verkningslöst med sin helande cirkel, inte utnyttjades till sin fulla potential. Några blinkningar till Reieta och hon fattade vad hon skulle göra – springa rakt fram till Formorier-gäxan och med ett hugg genom tid och rum teleportera häxan rakt in i ciklen / gasmolnet med Rieta strax intill.

Giftet hade lite inverkan på formoriern men den heliga kraften från Avandra som lös genom cirklen på marken skadade henne mycket och framförallt nu när hon tog upp hela platsen kunde hon inte slänga in någon annan där. Nog för att häxan gjorde sina försök att smita, men äventyrarna var lika ihärdiga i att flytta tillbaka henne till gifterna.

Onda formler kastades, mörket närmade sig, ben bröts, blod blödde, svärd stack och förbannelser uttalades.

Bax fick smaka på Det Onda Ögat från formorier-häxan och det var ingen trevlig syn för någon. Efter hårt kämpande med omväxlande med att komma ur / i cirklen så ljusnar det för Talron. I en skymd vrå där möglet växer som tätast ser han i facklornas sken något glimma till i några dammpartiklar i ett mönster som … bara kan tolkas som .. hmm, vem liknar det? Joo, nog är det en fradgetuggande skogshuggare sluter sig Talron till. “Stopp! Stanna!” skriker alven med myndig stämma.

Alla, även häxan, vänder sig mot Talron för att se vad som står på. “Jag har sett ett tecken! Melora talar till mig genom möglet och dammet!” Talrond dansar till lite med uppsträckta händer mot skyarna, stilla ståendes med fötterna men ändå med rytmisk rörelse. Inget vet riktigt vad det liknar.  Plötsligt stannar han till och sänker ena armen och pekar mot Bronweg. “DU! Jag förutspår att du ska döda formorier-häxan med ett mäktigt sving från din blodtörstiga hillebard!”

Tysnaden lägrar sig i rummet medan buskapet från gudinnan (via Talron) sjunker in för alla. Sen skrattar formoriern lite nervöst och skakar av sig stundens påträngande stämning, tar ett djupt andetag och börjar prata för att lugna sig själv. En djup, förstörd stämma ljudet från formoriern. “Bha, vem är du alvkräk! Din gud är bara hittepå! Dig ska jag flå först!”

Hon hinner inte så långt fram genom det mörka rummet, blott runt en pelare och där, där stor Bronweg och ler med hela ansiktet. Inte ett glatt leende, utan ett ytterst oroväckande leende som han brukar få när han vill döda. Formoriern hon stannar i steget efter pelaren, stirrande på Bronwegs leende ansikte och mörka, bottenlösa glimmande ögon.

Hon känner en konstig stark smärta när hon plötsligt inte kan ta fler steg frammåt, och tittar då neråt. Endast kröken på hillebardens huvud syns, det mörka blodet rinner fort ner i en stor pöl på golvet. Hennes sista syn blir den leendes Bronweg i andra änden av hillebarden, som slickar sig om munnen när han suger i sig hennes livskraft.

Och ja, för den som undrar, looten var god. Väldigt god. Slutet gott, allting gott.

Gänget kastade sig handlöst in genom portalen på vinst eller förlust för de hade ju ingen aning om vad som de skulle mötas av på andra sidan. Snabbt reste de sig upp och tittade vildsint omkring beredda på vad som än lurade i skuggorna. Det enda de möttes av var en tystnad som endast vinden avbröt. Lugnet kändes olycksbådande för de hade ingen aning om vilka faror de skulle mötas av.

Det enda de visste var att de var i formoriernas land och att de (fomorierna) var Naivaras svurna fiender och att den enda bra formorien hon någonsin stött på var en död formorie. Hon predikade ganska ingående om hur världen skulle vara en bättre plats om de upplöstes i tomma intet och aldrig någonsin skådades igen. Hon avslutade med att berätta att deras deformerade kroppar mest troligen var ett straff de fått för deras otroligt stora dumhet att bara existera.

Snart började de röra framåt i bergsgången mot öppningen. Väl ute kunde de se en byggnad till vänster och rakt fram fanns en hög mur som mest troligen omslöt en borgsgård. De valde att gå rakt fram men vägen var svår att ta sig fram igenom för stället var fullt av buskar med giftiga taggar, och som om inte detta var nog så var marken belamrad av stora skrevor som om en massiv jordbävning drabbat området. De (skrevorna alltså) var djupa och såg förädiska ut. Vissa av dem var så djupa att man inte kunde se botten på dem.

Rieata tittade misstänktsamt på buskarna, spottade på dem och mummlade något om fega buskar och ondskans verktyg.

Bax var den som kände sig mest modig och började att gå igenom buskarna för att sen flyga den sista biten till öppningen i muren. Han kunde inte låta bli att poängtera att  han var den ende i gänget som hade inbyggd “stålrustning” och att de andra var lite mesiga som trodde att törnet skulle skada dem. Det var därför, menade han, dragonborns var den mest överlägsna rasen i alla världarna och han var så upptagen av att skryta att han inte hörde de andras kommentarer, och tur var nog det.

Med stort mod tog sig Bax över och när han med ett belåtet leeende på läpparna stod på andra sidan avgrunden tittandes mot borgården, och nya äventyr, hör han Bronwegs mörka stämma.

– “Vi ångrade oss vi går mot huset vi såg först.”

Bax stod kvar ett ögonblick och bara gapade. Han kunde inte tro sina öron. Här hade han hjältemodigt offrat sig för gruppen för att spana in på borggården och inte nog med att de inte skulle hit – de ville inte ens veta något (om vad han sett) överhuvud taget. Surmulen flög han tillbaka och gänget gick tillbaka samma väg som de kom.

På vägen tillbaka fick de syn på en gigantisk sönderfallen stay. Huvudet låg en bit i från själv stommen och Naivara med sin skarpa blick såg en gigantisk rubin i ögonsockeln. Naivara och Bronweg gick fram till den och studerade den lite närmare. Bronweg försökte avgöra om den hade några magiska krafter medan Naivara letade efter fällor (fast hon egentligen var övertygad om att där inte fanns några) innan hon ivrigt började bända och dra och hacka loss på stenhuvudet för att få loss godisbiten. Hennes ögon lyste girigt och hon hörde inte att Bronweg försökte få henne att vänta tills han undersökt den.

Med ett tyst *plupp* hoppade stenen ur sitt fäste och en mycket nöjd Naivara stod med en en gigantisk “rubin” i handen. Bronweg tittade lite närmare på stenen och kom fram till att det nog inte var en likadan sten som Skalmad hade (som öga) eftersom den var gul men den skulle ge gänget en bra slant till kassan (1000 guld enligt Naivaras uppskattning).

Väl tillbaka till den mindre byggnaden kom de snart fram till att det var en utpost (kanske använd för de resande som tänkte besöka borgen) och när de stod i trappan och tittade in kunde de se att de fanns stenbumlingar på golvet och att vissa delar av taket rasat samman. Där fanns sex (eller åtta) stycken pelare och det satt drakhuvuden av uthuggen sten på dem och det rann (droppade) något kletigt och äckligt grön substans från dess munnar. Lukten i rummet fick dem först att rygga till då det luktade fränt och ohälsosamt. Någon hade också besvärat sig med att sticka ner facklor lite överallt så rummet var bra uppslyt (när facklorna var tända, vilket de inte var utan nerbrunna – GM Not.).

De övervägede den bästa stategin ett lite tag innan de bestämde att Naivara skulle smyga in och kolla om kusten var klar så de mindre graciösa gruppmedlemarna kunde gå in utan att gå rakt in i ett bakhåll. Sagt och snart svar det gjort. Ljudlöst försvann Naivara in och snart kom hon tillbaka igen högröd i huvudet och hon förklarade att inne i nästa rum fanns det en formorier som de var tvungna att döda. Gänget försökte övertala henne att de kunde kanske försöka prata med den men Naivara var orubblig på den punkten. Man pratar inte med det folkslaget man klubbar dem hårt i huvudet och inget annat.

Ingen började planer om den bästa stategin flyga i luften. Den ena ideen bättre den andra. Ord som att locka ut, kolla vi har en äcklig eladrin vill du dela den med oss till att ska vi lägga oss i bakhåll? Till slut kom det fram till att de som kunde smyga lite bättre än de andra skulle ta sig in först och lägga sig i bakhåll medan de andra klumpedunsarna väntade till de var på plats( och varför de planarear någonting är ett mysterium då de sälla verkligen går i lås).

Rieta förklarade hur bra hon var på att smyga och de tittade gillande för nu skulle de få se på smyga. Äääh not. Rieta började smyga mot dörren och det gick så långsamt att om de inte stirrade intensivt på henne hela tiden kunde de inte se om hon rörde sig framåt överhuvudtaget. Och efter en stund där tiden verkade stå still så långsamt som det gick trampade hon rakt i en grushögoch ljudet var inte så högt egentligen men enligt gänget hade en pukorkester låtit mindre.

Rieta slog upp blicken och synen av den extremt fula formorien slog henne som smocka rakt i solaplexus. Med bestämda steg gick den i mot henne och en strid var i full gång. Rieta svor över hur dåligt hon smugit och gänget svor nog lite de med.

Formorien var snabbt frame hos Rieta och slog sin stav i hennes huvud att hon såg stjärnor framförsina egna ögon och hon trillar bakåt av kraften. Bax kom flygande med sitt stridsgissel i högsta hugg och drämmer till formorien i huvudet men det verkar inte bry sig så mycket. Talron kastadesin magiska lans. Denna irreterar mest formorien och Talron omsluts av en grå dimma.

Det är nu som Bronweg tar satts och kastar sig handlöst in i striden med sitt välkända stidsrop. Skriket varade inte så länge dock mitt i sitt anfall halkar han på grusen på golvet och hans ansiktsuttryck förvandlades från jag är oövervinnlig till hupps var tog vägen vägen. Med full kaft trillar han och slår sig själv medvetslös på en stor sten.

Nivara som bara hade sett  hela senariet chockades djup under tiden som hon siktade med sitt armbort att hon fullkomligt tappade fattningen. Armborten bara for ur hennes svettiga händer och det tog en bra stund innan hon fick grepp om den igen. Senare hävde hon bestämt att det var meningen att det skulle hända. Hon ville att formorien skulle bli imponerad att hon både kunde jonglera med sitt armbort samtidigt som hon sköt lod med det och Bronwegs ursäkt var att Bax fällde han. Japp så var det.

Rieata svingar sitt svärd igen och formarien bara hånlog mot henne och drämde till Bax innan han telepoterade sig till en annan del av rummet. Men innan han försvann hann  både Rieta och Bax smälla till han lite så när han landade en bit bort såg han lite surare ut.

Under tiden håller Naivara forfarande på  att jonglera och Bronweg var fortfarande medvetslös. Rieta , Bax och Talron gjorde vad de kunde för att få ner denna bjässe som helt klart var bättre än de trott. Men snart var gänget enat igen. Bronweg hade en huvudvärk som hotade att spränga hans huvud men när han väl rest sig skakade han på sig så blodet det yrde och han gjorde det han var bäst på. Och Naivara samlade sig snart och anslöt sig hon med.

Fomoriern kastade magi och inte nog med det varje gång någon av gänget träffade honom teleporterade han dem till samma ställe varje gång. Ett ställe som bland annat Rieta hela tiden hamnade på och smärtan var outhärdlig varje gång men det gjorde inte att hon slutade anfalla. Hon bestämde sig för att stå kvar istället och uthärdade smärtan. För det där med att bli ofrivilligt teleporerad började bli riktigt irriterande och hon visste att varje gång hon träffade fomoriern skulle hon ändå hamna där igen. Talron fick göra sitt bästa att försöka lappa ihop sina kamrater mitt i striden då det vid några tillfälle blödde mer än vad som var hälsosamt. Utan honom hade striden varit över mest troligen men den forsätter ……….

Looten kommer att bli god.

Striden var förlorad men slaget hade bara börjat!

Nu var goda råd dyra, varje minut som BÄD dröjde här, var en minut Trollkungen Skalmad hann längre bort.

Medan Talron såg till såren diskuterades det vilt om hur BÄD skulle fortsätta.

Bax begav sig ner för att medla… eller slåss… möjligt att det var en kombination av bägge. Nu låter Mardröms-Rustningarna inte oss komma närma porten! Proklamerade han stolt och haltade bort till Talron som såg allt mer trött ut.

Naivara grubblade över “gåtans” betydelse;

“Fiendens blod gör oss starka“

“Det har säkert något med den där döa Eladrinen” kläckte hon ur sig.  Lättare sagt än gjort för Eladrinen låg fortfarande nere vid Mardrömmarna.

“Eller så måste man offra en Eladrin” lade Naivara, gruppens ända Eladrin till

Alla tittade hungrigt på Naivara som med en han gnuggades hakan tittade finurligt mot porten

“kanske man bara behöver blodet” föreslog Rieta och drog sin kniv.

När Naivara insåg vad hon hade sagt var hon snabb med att komma med en massa “men” och “kanske” och föreslog att vi skulle prova med den redan döda Eladrinens blod först.

Mardrömmarna verka inte bry sig om änterhakar & rep särskilt mycket så Bornweg och Bax började fiska Eladrin.

Naivara och Talron gnällde lite om Etik och “respektera för döda” men de andra hade för roligt för att lyssna. Bax hade lyckats kroka Eladrinen i kinden och under taktfullt “åhejade” & “Åhåande” halade dem förnöjt in sin fångst.

Nu är ju fiendens blod borta, då borde dem väl inte vara starka… eller?
Naivara fick upptäcka att så inte vart fallet. Dem var minst lika starka och svärden gjorde “skitont!”

Rieta såg tillfället att verkställa sin plan, att lura bort Rustningarna från porten så att någon kunde arbeta ostört och öppna den.

Till Talrons förtret rasade striden ännu en gång, Rieta använder alla sina tricks och lyckas få bort en av rustningarna till andra sidan den lilla bäcken.
Bronweg ser det visa/underhållande i planen och stormar de ännu orörliga statyerna vid porten och kastar bort en av dem så långt han bara kan. Talron och Naivara stormar in för att öppna porten, Bax hack i häl för att hålla bort de kvarvarande två.

Naivara och talron sätter igång med sitt verk;
Talron inser att han behöver färskare Eladrinblod än det han har från den döde. Nivara, som redan blöder av tidigare sår, delar givmilt med sig fast inte utan att gnälla högljudd att sår gör ont.
Talron mummlar en massa och smetar blod i ett intrikat mönster men det är först när Naivara Vrider lite på ett par stenar som porten blixtrar till och öppnar sig. Det hela hade bara tagit några få sekunder men för Bax, Rieta & Bronweg kunde det lika gärna varit en evighet. Utan pardon hade rustningarna samlat sig och huggit, huggit, pressat & pressat till synes helt utan att bli trötta eller göra misstag.
En efter en ramlar, springer, teleporterar & kryper BÄD in i porten.

Rieta är sist in, men inte innan hon återigen dekapiterar en av rustningarna med ett välriktat slag.

Den rosa dimman lättar och en helt ny plats plats möter BÄDs blickar. Golvet är täckt av ett grönt lager mjukt och fuktig mossa, gröna buskar sticker upp ur mossan och bildar ett snårigt skydd, man kunde nästan tro att man var ute i skogen om inte man kunde se spår av nerfallna väggar och trappor som fortfarnade fyller sitt syfte avslöjar att detta varit en stor sal för länge sedan. Ett blåaktigt pulserande ljus från en pelare avger sitt sken längre in i grottan, och i den mjuka mossan syns stora fotsteg som leder mot pelaren. Att dömma av stegens längd så var det någon som hade väldigt bråttom.

Skadade, men utan minsta tvekan springer gruppen efter fotstegen i mossan på sin jakt på att få avsluta Skaldman engång för alla. De kommer fram till pelaren, men det är inte denna som får dom att stanna till, utan de fyra statyerna som står med sina vapen höjda framför en bergsvägg som Naivarah snabbt läser med sina glasögon “Våra fienders blod är våran styrka”
Framför fötterna på en av statyerna ligger en eladrin, dödad av flertalet skär och huggsår.  Detta får gruppen att avsluta sin rush efter Skaldman  och stanna upp och se över sina sår då detta uppenbart är någon form av fälla. Talron låter som så många gånger förr sin gudomliga energi fylla BÄD och deras sår sluts.

Hela och friska, plockar Bax fram en änterhake från Naivarahs packning och lyckas kasta den så den fästs i den livlösa Eladrinen som dras till gruppen för en undersökning.  Talrons vana ögon för skador konstaterar kvickt att Eladrinen är död och att det mycket väl kan varit pågrund av svärden statyerna håller.

Naivarah använder sin magiska handske för att på avstånd försöka bända loss svärden från statyerna men dessa sitter för hårt, så nästa plan blir att binda fast armen som håller svärdet med ett av benen på statyn, så att om den skulle hugga/föra svärdet neråt skulle även benet följa med upp.

Sagt och gjort, repet närmar sig rustningen och läggs ett varv, två varv… plötsligt slår en blå energi tentakel ut från väggen och ett rött sken fyller rustningen och den börjar sväva,

STRID!

Bax är den som reagerar snabbast och med sin stridsgissel slår han till Helmed horror och lämnar ett fint märke i rustningen som svarar med att låta sitt tvåhands svärd slå djupt in i Bax. Drowen som Naivarah tog till fånga, förbannar rustningen för att Naivarah lättare ska kunna träffa den som så ofta sätter ett välriktat lod i den.
Rieta ställer sig i position för att kunna träffa bättre men missar med sitt slag.  Talron får redan tidigt i striden återigen kalla på sin guds läkande krafter för att läka den mycket skadade Bax.
Även Bronweg kommer inte till någon bra position och missar med sin attack.

Fri från skador låter Bax ännu en gång sin stridsgissel sjunga sin hemska sång och med en mycket bra träff faller rustningen död ner.
Ytterligare två av rustnignarna har nu fått liv, och Rieta hugger villt för att få ner ytterligare en rustning men lyckas endast skada den,  Rustningen vänder sig om och låter sitt tvåhands svärd svepa över golvet, smidigt hoppar Rieta undan men  Bax är inte beredd på att Rieta ska lämna flanken öppen och parerar rustningens värd med sin bröstplåt som lämnar ett djupt jack.
Bronweg förflyttar sig för att komma i bättre position än tidigare och detta ger utdelning då hans hillebard slår in i ryggen på fienden.
Naivarah sätter ytterligar ett lod i fienden, då ännu en tentakel av blå energi slår ut från väggen och väcker upp den rustning som just blivit dödad.
Bax är nu Omringad av tre helmed horror som alla låter sina svärd svepa mot BÄD.  Bax lyckas undvika alla tre, medans Rieta inte har samma tur och två av svärden slår in i henne.
Blodet forssar nu fram slaget gör att Rieta förflyttar tid och rum och teleporterar sig ifrån slagfältet och utom räckhåll för fiendens svärd.

Bax drar ett djupt andetag och blåser eld på rustningarna som tar skada, men BÄD inser nu att de inte kan slåss mot en fiende som återupplivas och ett kommando som BÄD aldrig använt sig av förut skriks ut av Bax,
-Reträtt! eller som Bronweg hade sagt:
-Anfall Tronen bakom oss istället.

Sagt och gjort, BÄD drar sig tillbaks  uppför trappan med rustningarna vilt attackerande efter sig, endast en av de tre träffar Bax som även han blöder från alla nyöppnade hål i kroppen. Omringad av rustningarna som flyger ser det mörkt ut för Bax och han gör sig beredd att möta sin skapare ännu en gång.
Men som en räddande ängel öppnar Naivarah en portal, sträcker ut sin hand och drar med Bax till andra sidan rummet långt ifrån frienden.
Hennes Drow har dock lämnats vind för våg men lyckas med endast mindre skärsår ta sig förbi rustningarna och till samma plats bakom buskarna  där BÄD står redo för att möta rustningarna.

Rustningarna ser BÄD försvinna bakom buskarna och de återgår till sina ursprungs positioner. Redo för nästa gång.

Nu är goda råd dyra för den unga kvinnan som har attackerat BÄD som blöder överallt, ingen tid att tänka och börjar springa bort mot bostads området för trollen, Naivara lägger märket på detta i ögonvrån och smyger snabbt efter, klättar upp för kanten och skymter till när hon ska precis runt hörnet, Naivara avfyrar lodet som flyger och träffar rakt i ryggen som sänker kvinnan som livlöst faller till marken.

Bronweg drar sig tillbaka och chargar rakt in i det närmaste troll skelettet som flyger bak till sina kamrater och sprängs och träffar två andra, en av trollen börjar brinna och sprängs så även en tredje ser ut att  sprängas. Bronweg tar sats och springer in i tredje trollet som även börjar splittra och sprängs, både Bax och Bronweg får utstå smärta när skärvorna tränger in i deras kroppar. Trollet som står längst in är opåverkad av allt som hänt och lyckats att undvika samtliga skärvor när Bronweg kommer springandes och får in en perfekt träff så trollet flyger in i hörnan med svamparna som flyger som en fontän men inte så långt att det träffar någon.

Snabba som dom är så har dom inte hunnit andas ut innan dom har börjat plocka på sig prylar av de döda, Bronweg och Naivara springer upp till hoggornas rum och börjar med att desarmera fällorna sedan lootar även allt där.

Sammanfattning av vad som hittades här var:

2200 guld
En vaker elfenben staty av en drake som är värd 800 guld
Ett halsband med arkana tecken som blev identifierad som “Torque of Fortune”

Hjältarna tar och vilar en längre stund i haggornas rum, så Talron får tid att se efter alla skadorna, när han känner sig klar så står redan Naivara framför nästa dörr och har stått där ett tag nu för att leta fällor men hittar inga. Det är ju trotts allt dörren till tronrummet, vem skulle lägga fällor på en sådan dörr.

Utan att smyga in går Naivara in i tronrummet, i rummet syns mängder av stalagmiter och stalagtitier med insprängda kristaller som reflekterar ljuset från dom flouruserande svamparna i alla skymslen och vrån i grott rummet, där syns en stor stentron där Skallmad sitter, han ser mycket större ut än vad han varit tidigare och även fulare, tre till troll och 2 drows synes även här.

Bax springer mot första trollet och skriker “Skallmad kom och möt mig” och träffar trollet som direkt börjar blöda, drows börjar avansera och kastar iväg dark fire som slår in i väggen bakom ryggen på Naivara, han skjuter även ett litet lod som träffar samma på väggen, den andra drowen skjuter även ett lod mot Naivara som lätt duckar undan det. Skallmad tar sats och hoppar mot Bax samtidigt som han tar sin yxa och svingar den, Bax blockar slaget med sin sköld samtidigt så snabbfotat hon kan så tar sig Naivara närmare Skallmad för att få syn på trollet som redan blöder och skjuter ett lod och innan Skallmad han reagera har hon redan tagit sit till andra sidan om han och gömmer sig nu hörnan vid stalagtiterna.

Bronweg kommer springades in och missar Skallmad medans ena trollet nästan biter av näsan på Bax, andra trollet går mot Talron och biter han i axlen som börjar se infekterat ut.  Rieta slår trollet vid Talron och teleporterar bort med trollet längre in i grottan och följer upp med en fireball attack som bränner bort allt håret på alla tre trollen och ena förtärs av smällen, kvar ligger bara en kolhög.

Bax försöker följa upp stordådet och missar två av tre slag mot Skallmad som svarar med en våg av eld som sköljer över samtliga, Talron och Rieta lyckas undvika vågen, samtidigt så skjuter drows lod mot Naivara och Talron, Naivara duckar undan lätt men Talron blir träffad efter duckat undan elden och nu börjar känna sig yr.

Naivara får en brilliant ide och sparkar iväg skorna mot skallmad för att göra skada på han, det blev inte det resultat som hon hoppas på nu när hon står på det kalla golvet utan skor. Rieta tar nya tag och siktar in sig på en av de två drowsen, hon infliktar psykisk trauma mot den som delar med sig till Skallmad, Bax tar sig runt för att komma närma båda trollet och svingar sin flail som slår in i båda. Skallmad slår tillbaka med Topling swing mot Bax som träffar klockrent, Bax börjar nu flyga baklänges i luften livlöst och landar i närheten av Naivara, Skallmad drar sig nu tillbaka mot sit tron. Talron ser hur Bax flyger medvetslöst bort runt hörnet, ytrar ett kraft ord mot trollet som blockerar hans väg som går bort till Rieta och sedan springer bort till Bax för att få tillbaka han till medvetandet.

Båda drows drar sig tillbaka dom skjuter på Rieta och Bronweg, Rieta studas undan lodet men Bronweg börjar blöda kraftigt, Naivara ser det när hon  gömmer sig i skuggorna, avfyrar ett lod mot närmaste drow som inte hinner reagera och är död innan den slått i marken. Bronweg tuggar fradga och siktar in sig på närmaste troll som börjar blöda av den mäktiga smällen från han. Bax ställer sig nu upp och stadgar sig. Skallmad skrattar frenetiskt när han går tillbaka till sin tron sätter sig ner och ett vitt starkt ljus bländar dom, när ljuset har försvunnit har även Skallmad det.

Bronweg hugger till sista trollet som seglar ner död på marken, Rieta och Bax flyger över vattnet mot drowen, Rieta pekar på drowen och slår till han hårt i sidan medans Bax var lite ostadig vid landningen och avlivar den. Naivara kommer nu med ett förslag till den sista drown som levar, “Bli min sex leksak så låter jag dig leva”, han nickar till Bax avvöpnar drowen och ger sakerna till Talron, Bronweg springer bort mot tronen för att kolla på den, sätter sig ner och försöker använda den men inget händer.

Naivara går iväg med drowen medans resten kollar på tronen och med lite fipplande så får Talron några bilder i huvudet där han får intinktivt alternativen om bara han ska åka eller om samtliga ska med, han väljer att ta med sig alla, även Naivara och drowen där Naivara nu är igång och blir teleporerade i akten.