Category — Dungeons & Dragons

Striden mot trollen hade bara börjat och gänget skulle få vissa vad det gick för. Det undrade lite om trollen visste vad de hade gett sig in i och visste de inte att det var drakdödarna som kommit? Hade de någon aning om vem vi var. De var ju gänget som inte nöjde sig med att strida mot en draken utan var tvungen att klona fram fem drakar till så striden blev lite utmanade. Nej dessa troll hade ingen aning om vad de gett sig in på och gänget led inte av storhetsvansinne.

Vägen de befann sig på hade skogspartier runt sig och på ena sidan fanns en mur. Kiera hade tagit skydd någonstans och kunde inte ses någonstans. Rieta tänkte att det var det bästa hon kunde gjort eftersom då slapp de i alla fall hålla trollen borta från henne.

Mitt sitt sökande efter Kiera högg Rieta med sitt svärd mot trollet som stod framför henne. Trollet sjönk ner och stannade där till hennes belåtenhet medan hon vrålade en ner och fyra till avverkning med ett leende på läpparna.

Bronweg svarade med att på något vis fälla trollet som stod närmast honom och svinga det över huvudet och trollet landade med en duns flera meter bort. Talron blev inspirerad av vad han såg och även han ville visa vad han gick för och därför skickade han i vägen en lans som fick trollet att stanna till och se lite förirrad ut som om den hade tappat all handlingskraft den hade. Den stod och tittade lite dumt och pekade på sig själv och mumlade något ohörbart på ett språk som ingen förstod. Mest troligen förstod inte trollet heller för så förvirrad såg den ut.

Trollen gjorde sitt bästa för att försvara sig än om det gick dåligt för dem. Ledaren en Oni kastade blixtrar omkring sig som om det höll på att bli omodernt och även om han träffade sina mål var de inte så effektivt. Bronweg som var den ände som inte träffades och han hånade den för sina bristfälliga försök. Han bestämde sig för att visa hur det skulle gå till och med magins kraft bytte han plats med Rieta eftersom han tyckte att hon inte var effektiv nog för han smak. Sen med ett vrål stormade  han Onin med en glimt i ögat som sade att så här ska en slipsten drags.

Rieta hamnade mellan två troll och var inte riktigt beredd på det men tänkta mest att nu hade hon fått en lite mer utmanade position och anföll det närmaste trollet.

Naivara gjorde det bara hon kunde göra. Hon höll sig i skuggorna och sökte efter sitt mål och när hon fick se en glimt av det skickade hon iväg en lod i den generella riktningen. Hon träffade nästan alltid sitt mål. Det kvittade hur bra de trodde att de gömt sig så hittade alltid (ja nästan alltid men om man frågar Naivara så alltid) sitt mål.

Den sista delen av striden kommer det att skrivas många sånger om. Naivara hade letat efter ledaren och till sist kunde hon se en glimt av honom flyendes inne i skogen. Hon tänkte att hon behövde vara högt uppe för att vinkeln hon var i fungerade inte riktigt för henne. Så modig som hon är teleporterar hon rakt upp i luften och när hon i ett ögonblick blir hägnade i luften skickar hon i väg ett lod sen bär det snabbt neråt igen men innan hon landar hinner hon se hur ledaren träffas och faller i hop.

Väl på marken igen tar hon sig snabb bort till platsen där Odinen hade fallit ihop. Den var död och hon lootade den grundligt. Hon hittar en massa guld, platina, ädelstenar m.m men även ett brev.

Under tiden gick Talron bort till den fallne mannen som låg på vägen för att se om han kunde hjälpa honom men han var bortom all räddning.  Bronweg runt bland det fallna trollen och såg till att inte skulle kunna komma tillbaka. Han eldade lite på dem så där konstnärligt som bara han kan. Någon fick ett kors inbränt och något fick en cirkel så när han var klar såg det ut som ett gigantiskt luffarschack. Men när han kom fram till den sista trollet kom han på andra tankar och bestämde sig att innan han brännmärkte den skulle den förhöras.

Han kallade samman hela gänget under tiden han bakband trollet. Sen var det bara att vänta på att trollet skulle vakna.

När trollet vaknade upp satt gänget i en ring runt den och tittade argt på den. Det är en syn som skulle ge den mest härjade man mardrömmar.

Bronweg lutade sig framåt och gav trollet det onda ögat. Och frågade- var är kungen? Trollet tittade skrämt och svarade lite förvirrat –Vet inte. Bronweg såg missnöjt på trollet och började elda lite på den. Bara lite så det gjorde rejält ont men inte för mycket heller. Trollet skrek i smärta och vrålade ut – I sin sal. Bronweg slutade att pina trollet och satte ögonen i det igen –Och var är salen? Trollet som nu visste att inte svara var smärtsamt berättade att han inte visste exakt men att den låg två dagsmarscher österut.  Bronweg såg inte helt nöjd ut med svaret men han antog att trollet inte visste mer fortsatt fråg. –Varför är ni här? Trollet svarade att de blivit utskickade för att härja och loota och det var när Bronweg hörde det sista ordet och man kunde se hur det lyste upp i hans ögon. Loot. Han lutade sig framåt och med brett leende på läpparna frågade han – Och var har ni gömt allt loot. Han kunde se berg av loot som bara väntade på att BÄD skulle hitta. Men svaret blev en besvikelse. –Onin har gömt det där bara han vet var det är. Och med besvikna ögon rester Bronweg sig snabbt upp och utan ett ord eldar han upp trollet tills det bara är aska kvar.

Sierska kom tillbaka och tittade nöjt runt medan hon tackade gänget för att de lyckats förstöra trollen och de samlades runt Naivara när hon  drog fram brevet hon hittat och började läsa det.

Det var ett brev från borgmästaren Kelana Dhoram till baronen Perenon.

Det var ingen rolig läsning. Det stod att staden Moonstair var under attack av troll och att baronens son var död. Han hade försvarat staden tappert och att han gett sig ut på trolljakt men att han till slut blivit dödad av trollen innan han kunde hitta trollkungen. Ett troll hade laverat bevis på hans död och att svärdet var förlorat.Det stod också att staden var hårt ansatt och att de väntade en ny storm som de inte skulle kunna stå emot. De verkade som om trollens ända mål var att förstöra staden. De bad om att baronen skulle skicka trupper till deras försvar innan det var försent och att eladrinklan skulle skicka hjälp men de behövde tid.

När de läst färdigt förstod de att de inte hade något val utan de måste bege sig till Moonstairs undsättning.

De samlade snabbt ihop allt loot som de hittat och Rieta erbjöd Kiera  sin häst och hoppade själv upp på sin get. Kiera såg väldigt lättad ut då hon trodde att det var geten som skulle bli hennes färdmedel och den såg läskig ut.

Nu var tiden dyrbar och de red så fort de kunde mot staden. Vägen dit var utan några större besvär. De kunde se på sina ställen där trollen dragit fram och förstörelsen som de lämnat efter sig. Men tillslut kom det till en flod där det fanns en man med en pråm som erbjöd sig att transporter hela gänget för en mindre summa.

Efter ett stordåd som BÄD inte kommer att glömma på mycket mycket länge så går dom tillbaka ner i byn och berättar nyheterna att draken som anfallt samt Korknäsa kommer inte att störa dom något mer. Byborna ser lite oroliga ut då Kroknäsa var det ända beskydd dom hade, agrumentet från BÄD var, om han nu dödar er allihop så är det inget mer att skydda.

De bestämmer sig för att ge sig av till nästa stad som är en dags färd till, nu bärs det av till Moonstair, öster ut.

Innan de ger sig av så kollar Rieta i sin säck så Kroknäsas huvud ligger i säcken, hennes huvud säck är full av olika sorters huvud, det tog ett tag för henna att hitta rätt. När hon hittat det så började färden med hästar och galna geten.

På vägen diskuteras det hur bästa sätter var att skicka huvudet till vampyren, det slant ut i sanden när dom kom till en korsning där de kom överäns att slå läger, när elden blivit startad och maten ska börjas lagas kommer där en gammal dam gåendes.

Hon går närmare elden och presenterar sig som Kiera en gammal sierska -Jag skulle vilja berätta lite om er framtid, säger hon och fortsätter -Jag ser ett mycket djupt mörker framför er, något hemskt kommer att hända er. När berättelsen om BÄDs framtid är fullt utlagt så bjuder Talron in Kiera att följa med i vår färd mot Moonstair, det låter lite som sierskan gärna vill säga nej men går med på förslaget.

Maten uppäten och alla är mätta och belåtna hoppar de upp på hästarna igen och börjar rida mot Moonstair, kommer fram mot en gammal nedbruten mur med flertalet hål i sig som blockerar skogen på höger sida vänster sida skog och även några buskar vid sidan av vägen.

Där framme syns det 5 stora troll som har vält omkull en häst med vagn, 3 av dom sliter hästen i flera stycken medans 2 andra letar genom vagn och människan som låg vid deras fötter. De är så upptagna att allihop hinner ta skydd innan dom syns till. Naivara är snabbast på att reagera och gör sin “stealth run” rakt in i skogen till vänster, Talron och Rieta går snabbt det hållet med. Bronweg tar istället andra hållet bakom muren för att hoppa på de bakifrån. Sierska skriker till lite och springer tillbaka längs vägen igen.

Anfallet börjar och det börjar bra tills en Oni även visar sig några sekunder sedan försvinner, fokusen går tillbaka till trollen som börjar svärma Rieta men hon klarar sig nästan oskadd från de antal attacker de svingar mot henne, Bronweg slår tillbaka med attacker som bränner dom, Naivara avlossar lod från skogen som sjunker in i trollen, men snubblar till strax där efter med trollet som hon nu försöker skjuta på, samtidigt som detta händer tar trollet tag i hennes huvud och drämmer ner det i jorden, på en bruten tunga så säger trollet -Käka jord!

Onin dyker nu upp bakom Talron och försöker svinga till men missar när alven står redo att ducka och hjälpa till var som behövs. Elden börjar byggas upp och Bronweg slår hårdare och hårdare, en faller i backen av hans yxan medans en till brinner.

Rieta slår för att hon är värd men känns som de helar nästan lika mycket som hon lyckas att få ner dem. Det börjar ta sig lite för hjältarna nu när Bronweg har värmt upp yxan, han tar sats och…..

Med ett av sina sedvanliga vrål och fradgan sprutandes ur munnen rusar Bronweg förbi drakens huvud och mot hans bakdel, klor och tänder träffar bara luft och bronweg träffar draken rakt på klockspelet. Detta får draken att tappa all fattning och blåser blixtar runt sig. Bronweg lyckas undvika de värsta blixtarna men en hel del bränt skägg blir det och värre går det för Talron som fortfarande är kvar inne i tornet, blixtarna studsar runt och grillar Talron både en och två gånger. Blixtarna får Talrons kropp att röra sig okontrollerat och han dras ut till draken där han blir mycket svårt skadad och nära döden! Blixtarna dröjer sig kvar i hans kropp och det är bara sekunder kvar tills döden kommer omnfamna honom.

Som tur är finns Naivarah som tar steget genom skuggvärlden och ut brevid Talron, tar hans hand och drar honom igenom de grå hallarna in i tornet, där hon häller i han precis så mycket helande dryck att han ska stanna vid medvetande.

Kobolderna har nu kommit tillbaks och tagit sitt fäste på bergskammen, de börjar kasta sina pots och en innehållande klibbig massa träffar Bronweg som hindrar hans framfart.

Rieta är fortfarande omtöcknad av drakens skrämmande aura och står handfallen.

Limmet gör att Bronwegs hillebard blir hal och nästa attack slår han rakt ner i en stor sten, ett fult märke lämnas i hillebarden men som tur är går den ej av.

Talron låter sin gudomliga kraft sluta sina sår innan han lyser upp draken av heligt ljus som gör den lättare att träffa.

Ljuset får Naivarah att sätta ett lod djupt in mellan drakens fjäll som orsakar stor skada och som borrar sig innåt ju mer draken rör sig.

Allt detta gör hon för att sedan ta skydd bakom en bord inne i tornet för att undvika drakens blickar.

Fler flaskor med diverse brännbart material kastas ner från kobolderna på berget, men de flesta missar. Men marken runt om Bronweg tar eld och han börjar brinna lite lätt. Detta, som alla vet, får han att bli dubbelt så farlig.

Två kobolder kommer även ner från berget och blockerar vägen mot byn.

Rieta som nu vaknat till lyfter sin symbol och Avandras kraft skadar draken.

Bronweg som nu brinner lite lätt, höjer sitt vapen och slår två mycket hårda slag på draken och striden ser ut att gå äventyranas väg.

Men Meloras vägar är outgrundliga, och när Talron åter igen åkallar hennes kraft för att lysa upp målet, ligger Avandras kraft kvar över Draken och ett stort lila kaosmoln bildas. När molnet skingrats står det ytterligare fem drakar runt Bronweg!

Som ett dödligt regn låter de sex drakarna sina klor falla över Bronweg, som klarar sig förhållandevis bra och tar endast mindre antal skråmor av attackerna.

Naivarah ser en öppning och låter sitt armborst avlossa dubbelt så många lod än fiender och alla drakarna tar skada.

De två kobolderna som tagit sin position vid vägen chargar nu Bronweg eforiska av lycka över att deras gudar kommit! Men ack, deras attackar är verkningslösa.

Elden och underläget får Bronweg att gå bärsärkargång och skrikande rusa mot en av drakarna och med kraften i vapnet och i rösten dödar han två av drakarna. I sitt bärsäkarna tillstånd och ruset av att dödat två drakar fortsätter han viftande med sin kära hillebard och ytterligare en drake faller död ner. Talron låter Meloras röst stoppa en av drakarna från att anfalla, det var ju trotts allt hon som skapade dessa varelser.

De två återståeende drakarna chargar Talron med båda missar. Kobolderna på berget träffar ytterligare med en av sina limflaskor och Bronweg sitter återigen fast.

Kobolderna på marken chargar Talron och träffar honom men gör minimalt med skada. Rieta lyfter sin symbol och avslutar livet för ännu en drake. Bronweg använder sina mentala krafter och drar en drake mot sig, innan han med ett snabbt slag av hillebarden och med hjälp av den magiska elden från sina ringar avlivas även den.

Den sista draken inser att detta är en för tuff strid och tar sin flykt upp i luften. Naivarah till räddningen, som studsar smidigt över bord och stolar ut på borggården, ignorerar hugget som en av kobolderna ger henne där hon tar sikte på draken med sitt armborst. Ett välriktat skott får draken att med ett öronbedövande dån falla ner på och över tornet som rasar ner.

Med raska steg bär det av mot Kroknäsas torn. < En blogg saknas men den dyker nog snart upp ? 😉 > . Kroknäsa berättar sin väl utarbetade plan: att försvara byn från den onde draken Contispex, genom att alliera sig med den gode (?) draken Jormungandor och well, döda alla bybor för att få fler till sin odöda armé. Byn måste ju försvaras trots allt och de gör mer nytta som odöda än döda. Tanken på att det då lixom inte är lönt viftar Kroknäsa bort så fort den ytterst lilla svagheten i planen pekas ut. Därför drar Kroknäsa sitt sista andetag minuterna efter han avslöjat sin plan.

Då återstår bara det större problemet, Kroknäsas nya vän. 4 tons vännen med vingar, klor, vassa tänder och som gillar att elektrifiera allt. Vännens medhjälpare, kobolderna, anländer först till tornet. Hjältarna barrikaderar sig hjältemodigt i tornet, alla utom Talron inser att stå i fönstret när de kastar in gluepots inte är så bra idé.

För att få lite mer dramatik i striden istället för bara ensidigt skrikandes Talron, tar hjältarna till sin kreativitet. Mindflayer huvudet får agera flammande eldklot och får önskad effekt när det dunsar ner bland kobolderna som genast skräckslagna sprider ut sig.

På temat skräckslagna och sprider ut sig så gör även hjältarna i övre delet av tornet det när draken tittar in och öppnar sin käft för att avfyra elektriskt eld.

Bronweg är redo på nederväningen, han väntar bara på att draken ska sticka in huvudet genom dörren så att han kan få slut på flappot. Spännande fortsättning följer…

Rieta reser sig så hastigt upp att hennes stol välter, men innan den ens har nått golvet har vampyren gjort en volt och dragit sitt svärd och tagit skydd bakom den guldklädda tronen.

Med sitt vid detta laget uttjatande bröl, springer Bronweg mot honom, samtidigt som Naivarah avlossar sitt armborst, Rieta avancerar även hon fram mot Greven och låter sitt svärd svepa. Hennes hugg träffar vampyren men hans marmoraktiga hud reflekterar bort slaget utan tillstymelse till skada, det samma händer Bronweg när hans hillebard träffar.

Detta får äventyrarna att fundera på om detta var en så genomtänkt ide, så de drar sig tillbaks några steg från blodsugaren.

Tvekan i äventyrarnas ögon får vampyren att agera och han spänner ögonen i Talron och tar kontroll över hans sinne och Talron börjar gå mot järnjungfrun som står i ena hörnet av rummet.

Att se gruppens helare kontrollerad på detta sätt nytänder gruppen och i ren desperation höjer de ännu en gång sina vapen och anfaller; denna gång tvingade till stordåd och styrda av sin inre kraft sjunker vapnen in i vampyrens kropp. Inte en gång utan flera gånger tills den grad att vampyren på bara 6 sekunder var mer än halvdöd.

Med ett sällan hört vrål börjar Bronweg skrika på vampyren att han ska ge upp och att detta bara var början, påhejad av de övriga äventyrarna och stärkta av Talrons säl så ser mörkrets furste ingen annan utväg än att faktikst kasta sitt svärd och be om nåd.

Förvånade över sin framgång tittar de på varann och avkräver askan de kommit för. När vampyren tittar frågande om det var det enda sneglar de på kistorna med guld men säger inget utan vampyren går iväg och hämtar askan, väl ute ur rummet sätter loot genen in och snabbt och effektivt stoppas guld och andra värde saker ner i deras omättliga väskor.

Och looten blev god…

Då Bronweg vis av kunskap att skriva avtal med demoner och andra väsen, är det otroligt men sant han som fattar pennan och dikterar ett nytt avtal mellan vampyren och byarna runtom som efter detta inte skall behöva skicka oskyldiga som offer… det blir valfritt med offer men inte valfritt för lorden att beskydda dom.

Äventyrarna inser att deras skrämsel taktik inte kommer att vara för evigt och att det varit mest tur att dom träffat vampyren, så det beslutas efter signering av avtalet att snabbt avlägsna sig tillbaks mot Gråsten.

Redan på avstånd känner de den nu bekanta rökdoften och flera pelare av rök slår upp mot eftermiddags-himmlen.

När de kommer över krönet blir deras farhågor besannade då flertalet hus i den lilla byn står i brand, men inga människor eller lik finns att hitta.

Spår leder mot värdshuset, men även tung lastade humanoida spår leder upp mot Kroknäsas torn. Inne på värdshuset bakom de barrikerade dörrarna får de reda på att odöda har anfallit byn för att som Kroknäsa kallade det, “hämta material” men det värsta med det hela var att han haft hjälp av Contispex den svarta draken….

Ytteligare två huvud växer ut på hydra som känner att han inte kommer någonstans med detta, många onda blikar riktar sig nu mot Talron och sju stycken syra bollar flyger rakt mot han, Talron stapplar lite och kan nu knappt stå upp.

Det var dags för en ny plan, Bronweg börjar med att försöka flytta på hydran, men misslyckades, istället kom han på att han kan ju stänga in hydran i mörkret så den inte kan se oss längre. Starkt fokuserad på att överleva så drar han kraft och läker sina sår med kraften från Melora och ser nu en öppning hur man kan begränsa hydran mer, 4 stycken spectrala knektar annas fram som blokerar hydrans rörelse till inne i mörkret.

När detta hänt så förklarar Talron hur portalen channaliserar kraft till hydran och den kommer i vilken sekund som helst att öppna sig, gruppen försöker ignorera hydrans läte och koncentrera sig på portalen, Rieta minns något om denna sorts portal och det var något specielt med runor 3 7 18. Naivara var först fram för att kolla på den, hon kollar på runorna runt sten portalen och mycket riktigt så lyser just de här tre runer mycket starkare, Naivara kollar i sitt bälte och hittar kisel och mejsel, börjar på runa 7 lyckas få bort den helt och hållet. Gruppen känner nu att portalen blivit något svagare men fortsätter dom inte så kommer den fortfarande öppnas. Bronweg börjar förstå lite hur det funkar och med ren vilja så pressar han tillbaka portalen ännu mer. Naivara som tyckte det var ganska lätt att ta bort runa 7 fortsatte nu med 3 som gick lika lätt och till sist nummer 18, när nummer 18 försvinner så börjar portalen kolapsa och impolderar i en kaskad av färger och vind.

Åter till hydran som gör mer och mer väsen, sist vi såg den hade den hela 6 huvud, med mörket vet dom inte vad som hänt, träffa den var svårt för alla utom Naivara som använde sin instinkt för att se den mentalt, efter ett kort tag hör vi hur den vrålar till och det låter som den biter vilt men inget syns, samtidigt som detta händer hörs ett högt duns som den skulle fallit till market. Innan mörkret och knektarna tas bort väntas det en stund men inget kunde höras, mörkret singras först och hydran ligger livlös.

Naivara hade hört en legend att hydror svalde magiska saker så när kusten var klar hoppar hon över och börjar skära upp buken på den, mycket rikigt, där var nog någon sanning till denna legend eller var det bara tur. Inne i dens magsäck hittas 2 magiska saker, Bronweg och Rieta tar sig även närmare och kollar, Talron lutar sig bak mot väggen och sjuker ihop sakta för att vila och återhämta sig efter nästan ha gått under.

Efter alla vilat sig och sår läkta tar dom sig till dörren som är gjord i sten, uthugget i dörren är där en vampyrisk varelse som ser ut att få offer från demoner,   Naivara kollar efter möjliga fäller sedan öppnar båda dörrarna samtidigt, direkt innanför dörren syns ett gold av stenplattor och närmast är det små hål över hela ingången, in till höger visas en tortyr hörna, sträckbänk, tumskruvar, järnjungfru, brännjärn och andra redskap, till vänster syns det ett galler med 3 spakar bakom, längre in i rummet syns det en enorm matta, på var sida av mattan finns där stora speglar som är riktade mot det stora långbordet i mitten. Chandelabrar på bordet ser antika men slitna ut, spindelväv går mellan ljusen. På änden av bordet är där en stor tron på en stendäs och bakom är det dekorerat med 3 tavlor som kommer från olika tids epoker, det ser nästan ut som samma person på alla som sitter i just denna tron, en blek man men ändå ser adlig ut.

Tankarna som går i gruppen när dom ser han på tronen:

Talron – Han ser blek och nästan sjuk ut.

Naivara – Ska jag skjuta nu eller vänta lite.

Bronweg – Hmm, han är ju bara en tanig man.

Rieta – Det skulle suttit fint med lite slurm just nu.

-Är det ni som för sånt oväsen, säger mannen som sitter på tron. Det ser ut som han dom som boskap men bjuder dem till bordet. Det blir en diskution om att hydran blivit dödad och portalen stängd, som betalning för detta skall en byn gråsten utrotas, om dom inte tackar ja så dör dom och de 6 andra städerna i området. På border ligger gammla document, dessa är daterade för 250 år bak.

Talron tar upp ett par glasögon och undersöker han, med det utseende han har så ser han inte så tuff ut.

Ett beslut behövs göras, utradera gråsten eller neka.