Category — Points Of Light

Inne på den avlidne Krands rum så ser man hur ansiktet på Ninaran bleknar när hon känner igen oss, hon backar in i en hörna drar både sin kniv och armborst. Under tiden så står vi och pratar om vi ska göra oss av med henne eller vad vi nu ska göra, när Thorbjörn öppnar munnen för att prata så avfyrar Ninaran armborsten, skäktan satt sig i taket. Xyronna som är lite på vakt sätter sina knivar mot halsen på henne “Släpp dina vapen eller dö” hör man henne säga.

Ninaran släpper genast sina vapen och backar längre in i hörnan, vi kommer fram till att vi ska visa henne brevet vi fått från Kalarel som det står ‘Eladrinen Arillas är min utsände’. Efter hon har läst igenom detta så säger hon “Vi är ju på samma sida, varför har ni inte sagt något innan, och varför stoppade ni attacken mot Winterhaven, staden hölt på att falla som vi ville”. “Det är ändrade planer på den fronten” säger Arillas.

Vi informerade Ninaran att vi behövde få tag i en av magikerna i hallen, “Dom sarunska magikerna?” frågar Ninaran, “En av dom heter Paldemar, det är han vi söker” svarar Arillas “Har du möjlighet att hitta han?” fortsätter han med, “Jag kan gå up i hallen och leta efter information om han”, “Raportera till tiggaren vid ingången, han kan komma i kontakt med oss” säger Arillas, hon plocka upp sina vapen och går iväg.

Vi väntar tills hon är utanför syn och hörhåll sedan går vi tillbaka till hallen. Medans vi går tillbaka så fundera vi på om vi kunde ta oss till Durgars område. Vi följer kartan som vi fått tag i och efter en lång vandring så kommer vi fram. Vi ser 3 stora basioner som där går broar från, till det större fästet som man kan se en ingång vid, där stär 2 orker och vaktar. Portkulisen bakom dom ser bastant ut, när vi står här ooch tittar ser vi portkulisen öppnnas, inte på vanligt sätt utan det ser ut som en svängdörr.

Två orker kommer utgåendes och de två som hade stått där ute gick in, liten stund efter det så går även de två som kom ut in igen.

Det var ingen som var speciellt pinga på att anfalla dom nu. Vi tar oss tillbaka långsamt till hallen igen. När vi kommit tillbaka till hallen ser vi först hur två personer drar bort en död hobgoblin, “Vad har hänt här?” frågar Irea, en av personerna säger “Detta lilla krypet försökte ta Drolls kniv” sedan går dom vidare. Vi går bort och kollar till tiggaren, han var inte på plats, Thorbjörn kollar runder lite och hitter ett spår. Spåret leder ut från hallen, svänger in i en av gångarna och sen in i ett rum. Där ser vi tiggaren, kobolden ligger där men uppskuren hals, Thorbjörn ser att där leder spåren ut igen och leder in i hallen.

Efter en liten stund så upphör spåren helt, Thorbjörn berättar att det är spår från splug, just då så ser vi Splug komma gåendes, lite gladare än vad han brukar vara “Hej”, “Vad har du gjort?” frågar Irea, Splug svarar med “Jag har inte gjort nått”.

Vi informerar Splug att han måste sitta i hörnet och vänta på en person som ska kontakta han, han skulle sitta under cover. Splug går bort på plats och tar skynket över sig, nu så är han under cover.

Medans vi går tillbaka till Halfmoon inn så går Thorbjörn bort för att spanna lite på Durgars handelshus, Xyronna ser en nervös halfling och följer efter han. Jag, Arillas och Irea går tillbaka till Halfmoon inn.

När Thorbjörn sitter där och kollar får han syn på exakt den kobold som han hadde sett innan, kobolden går in i handelshuset, en stund senare så sen han en ung kvinna med rött långt hår, han har varket sett henne gå in eller kobolden gå ut, han följer efter henne, hon går igenom hela hallen bort till en av duvholkarna.

Samtidigt så har Xyronna följt efter halflingen som gått in i en annan duvholk, hon lyssnar först på dörren och hör halflingen “Vad har jag gjort, jag måste lämna tillbaka den”, Xyronna går in. Halflingen blir vettskrämd “Anmäl mig inte!”, Xyronna svarar “Vi kan göra som så att om du hjälper mig med en sak och jag tar saken som du har så kan vi glömma denna incidenten”, det tar inte många sekunders tänkande från halflingen, “M…me..med vadå?”, “Du ska hjälpa mig stjäla en kniv från Droll” säger hon “Vi gör såhär att jag distraherar henne och du kommer bakom henne och stjäler kniven, när du har den så lämnar du hallen och aldrig kommer tillbaka, du kan slänga av kniven till tiggaren vi utgången”, halflingen “Självklart gör jag det”. Xyronna tyckte han gjorde det lite väll lätt.

Både Xyronna och Thorbjörn går nu mot Halfmoon in, Xyronna kommer in först och inte långt efter kommer Thorbjörn. “Jag såg en märklig sak hos Grimmersool, den döda kobolden gick in där, en kort stund efter kom en kvinna med rött hår ut” säger Thorbjörn, “Jag följde henne bort mot en av duvholkarna”.

Thorbjörn börjar nu nästan tigga om pengar för att kunna gå och se dom, där var dock en underliggande orsak, han ville bort och se om han kunde fiska efter information. Efter lite med medömkan från mig och Irea så ger Xyronna han 20g.

Thorbjörn frågar om jag kan följa med, jag hade redan varit borta i vid det stället. Det slutade med att när vi väl kom dit så blev jag klädhängare istället, han lastade av allting utom guldet sedan går han in.

Under tiden han Wyronna pratat med Surina om att gå och prata med folket på tullstationen om att skaffa in militär kraft här, det krävs inte mycket för att övertala henne. De beger sig mot tullhuset. När dom kommit fram så börjar Xyronna att prata om att föra hit en militär förläggning. Efterson Xyronna är ingen vidare förhandlare så börjar Surina lägga sig i, det blir en ganska så vild fförklaring.

När dom står och pratar om detta så ser Xyronna en skugga i bakgrunden som smyger upp bakom droll och börjar lossa bältet med dolken i. Under tiden som detta händer så lyckas Xyronna smita iväg och informera Splug om att kniven som blir kastad till sig får han springa bort med till worgen och slänga in den till han. Hon går sakta tillbaka, ser inte ut som om nägon har sett att hon var borta.

Efter yterligare 20 min så blir Droll och Brugg så uttråkade på Surinas förklaring att dom går in i tullhuset igen. “Såhär går det varenda gång” säger Surina, de börjar gå tillbaka till Halfmoon Inn nu. Xyronna såg även nu hur halflingen smyger ut ur hallen och slänger över kniven till Splug.

Efter Thorbjörn hade varit där inne i ca 30 min så går jag tillbaka till Halfmoon Inn med för att ta något att dricka. Thorbjörn har nu under tiden som han har tillfredställt både sig själv och Vilendra kollat runder efter information om någon sorts inblandning i hela denna historien. Han hittar ett kvitto från Grimmersool där det är köpt ***.

Thorbörn tar sig också tillbaka Halfmoon Inn nu när han är lite mer nöjd. Väl tillbaka på Innet så tar vi vars en stor öl.

Xyronna hänger läpp
För att skatten är i smält obrukligt skick
Men magikern utan käpp
Han kan mer än ett trick

Vips så var kistan helt plötsligt lagad
Och tieflingen skiner upp som en sol
Hon rotar genom looten som om hon vore jagad
Resten av gänget tar det cool

Mången saker är nu hela
Mycket som många vill ta
Och gruppen är inte sen att dela
Så alla får nåt att ha

Upp och tillbaka till pelar-salen bär det av snart
Inga förhinder så det går på ett ryck
In till tavernan självklart
För god mat och härlig dryck

Men vilan blir inte lång
Splug kommer rusande och lämnar dörren på glänt
De måste iväg på en gång
För Budbäraren från Winterhaven har anlänt

Iväg, iväg rusar gänget utan trät
Kanske lite väl för fort
Nere i gångarna stoppas de snart av ett kletigt nät
Men det kommer fienderna snart önska ogjort

Fram kommer Bugbears med sina fula tryne
Slåss våldsamt och tur ingen spindel finns till
Men fienden fumlar vilt som om de såg i syne
Nu spelledaren sitt hår slita vill

Stora spindeln kommer fram, men ack, den är klantig
Gör mer skada på sig själv än oss
Spelledaren måste lugna sig med en cigg
Som tröst visar sig draken lite svårare med sin käftkross

Snart nog blir även det monstret besegrat
och äventyrargruppen har triumferat!

Draken binds till topp, tå och tand
Thorbjörn vill även denna best som keldjur hava
Rangern försöker tämja den med varsam hand
Och med gruppens hjälp blir vilddjur ju tama

Färden till Hobgoblins fäste fortsätter
Stället är tomt några vakter närapå
Men de inget motsätter
När de ser vad Thörbjörn rider uppå

De tjudrar besten i ett stort rum
De går mot boningen som tillhört Krand den döde
Väl inne i ledarens lya hittas hon som varit dum
Hon ska nu möta sitt Öde…

Gänget vaknar uppe efter en skön natt sömn.

De går ner för att förse sig en god stärkande frukost.

När de mätta och belåtan börjar diskutera alla uppgifter de tagit sig an. Det är ganska mycket det dragit på sig att Xyronna inte ens kommer ihåg allt.

Men de kommer snart fram till två saker. Vänta på budbäraren som ska lämna bud om att spionen ska komma och bege sig ner i labyrinten.

Irea vill vänta och Zekdorl vill gå och söka äventyr i labyrinten.

Men Irea vägrar att gå förrän budbararen kommit. Zekdorl tjatar och tjatar tills Irea får nog och vissar sitt dåliga morgon humör på allvar.

Alla stannar upp och tittar nyfiket på henne medan hon vräker ur sig en massa. Men ingen tycks ta någon direkt notis över detta utan fortsätter som inget hänt.

När hon lugnat sig igen fortsätter Zekdorl att tjata. –Kan vi gå nu? Har vi gått? Är vi redo att gå? Vi går om en lite stund va? Osv.

När det börjar dra sig till eftermiddagen blir till och med Irea trött på att vänta och de börjar gå mot den djupa trappan.

Torbjörn köper vars en fakla till dem så att de kan lysa upp lite av sin väg.( För farorna är ju alltid inom några meter och de som är utanför är ju då osynliga och finns då inte eller? Men iden var mycket god. Man hinner förhoppningsvis se dem när de är intill en.)

De blir varanade på vägen dit att det ska vara det mörkaste stället i hela labyrinten och om hur farligt det är och att de mest troligen inte kommer att komma tillbaka.

Trevligt att ses. Synd att det är den siste gången bara. De var trevliga. Synd att de inte blir äldre. Ja det är en skam att de ska dö så unga. Var komentarena när de närmar sig trappan.

Varnade men inte direkt oroliga börjar de gå ner för trappan.

Dammen ligger tjockt i trappan och det luktar unket. Det är mörkt här och det hörs egendomliga ljud.

På ena sidan är det en djup ravin som inte ser ut att ha en botten.

Trappan är inte använd på länge men Torbjörn vill förvissa sig om vad som kan ha gått här en gång och kör ner huvudet mot marken och börjar leta efter spår.

Han reser sig upp. Här har något skadat gått. Han kör ner huvudet igen och nästa gång har sträcker på sig ser han finurlig ut och säger –Den släppade något efter sig.

En skylt med skriften Avakir vandrar här. Se upp.

Torbjörn går fram och undersöker skylten.

Hmm det är skrivit med blod från en vampyr fladdermus.

Ordet vampyr är ju inte direkt det ordet man vill höra när man ska undersöka en grottgång och speciellt inte att det mest troligen inte är ensam.

De tittar lite osäkert på varandra och frågan kommer –Tror ni att vi kan ta en vamyr flappas? – Ja det kan vi säkert. Rösten var inte lika säker som meningen. Men och andra sidan hade fråga varit –Du en hord av drakar är där borta. Tror du vi kan ta dem? Hade svaret mest troligen varit. Ja det kan vi säkert. Hur många kan de vara?

Nya skyltar dyker upp. Nu lämnar ni ljuset.

Jo det är sant tänke Xyronna och följde efter Torbjörn längs ravinen.

Snart kommer de fram till en bro. Den ser inte helt stabil ut och de stannar och tittar lite misstänksamt mot den.

På andra sidan finns det en byggnad som verkar vara uthuggen ur berget.

Zekdorl är inte helt övertygad om att den ska hålla för hans vikt och går fram och känner lite på repen.

Xyronnas ögon glimmar till. Ahh ingen vill gå över. Ha ha allt loot till mig och tar sig snabbt över bron.

När hon är halvvägs över lyser det upp i ett fönster och nyfikenhet tar helt över hennes hjärna.

Resten av gänget väntar kvar på andra sidan bron och är inte helt upphetasde över att behöva prova hur stabli den egentligen är.

Xyronna närmar sig muren som omger byggnaden och får syn på en gallerdörr.

Hon smyger mot den så tyst hon kan men lite för överilat.

En brinnade varelse flygger upp och tar sikte mot henne och anfaller i full fart.

Chocken över att se denna varelse lägger sig snabbt och hon undviker hans klor med en hårsmån.

Fyra till dyker upp bakom muren och flygger mot resten av gruppen som forfarande finns på andra sidan bron.

Zektdorl vrålar –Jag kommer och börjar ta sig över bron.

En av varelsena tar sikte på honom. Han träffas och börjar brinna. Men hjälte som han är bekymrar det inte honom så mycket.

Han försöker släcka det med händerna och när det inte funkar fortsätter han framåt för att hjälpa Xyronna.

Xyronna kastar kastsjärnor och slåss för livet med framgång.

Det går precis som det ska. Hon hugger träffar och undviker hela tiden att bli träffad av dess anfall.

Zekdorl hjälper till och de besegrar den och han lyckas släcka sig.

Under tiden kämpar de anrdra lika smidigt.

Det är som omde var födda för att just strida mot stora brinnade fladdermöss.

De lyckas till och med lura en av dem. Till den milda grad att den satt sig själv fast i bergsväggen med kloran och kunde inte komma loss. Det kvitta hur mycket den än kämpa så satt den fast.

Nu är alla fyra av dem besegrade och bara den i väggen återstår.

De gör dess lidade kort efter att en disskution om Torbjörn skulle försöka tämja den. Visserligen har man haft en hyena som husdjur har man sprängt gränserna. Men den avlivades snabbt efter att man kom på att det inte var den mest lyckade iden.

Xyronna tar sig snabbt tillbaka till muren. Hon smyger fram lägs innergården. Beredd på fler faddermöss. Men där är inga.

Men mitt på gården ligger en eldjätte. Lätt osäker på om den fortfarade lever smyger hon fram och petar på den. Men den är stendöd.

Jätte tänker hon. JÄTTE givet vis. En jätte måste ha en jätte skatt. Ju större de är destu större skatt.

Logik är kanske inte hennes bästa ämne men ändå.

Zekdorl har hittat en kista och börjar kalla på Xyronna. –Här finns en ki… sta. Han hinner bara med de först två boksäverna innan Xyronna är där och kollar låset.

Det är smält samman. Arillas sätter sig ner och börjar meditera.

Xyronna och Zekdorl börjar bända och hugga loss på kistan. Men av någon skum anledning blir kistan bara vackrare och vackrare.

Efter tio minuter är den hel igen. De tittar på varandra och sina händer och funderar på hur det lyckats med detta.

Nu kan Xyronna börja arbeta på låset.

Jo här finns det allt en fälla säger hon och små leer. Mycket nöjd med att bara ha sett den innan det utlöser sig i hennes ansikte.

Hon tar fram sitt betrodda dyrksett. Låset är visserligen så stort att hon kan sticka in hela handen.

Peta lite här, peta lite där, och dra lite här. Mycket mecklande senare hörs ett frroooocsshhh. En eldboll flygger ur låset och hon kastar sig raklång längs golvet.

Nära skjuter ingen goblin. Ha ha tänkte hon och öppnar kistan.

Ivrig ser hon ner i kistan och tappar hakan totalt när hon ser allt guld och silver sammansämt. Framför henne ligger en stor klump. Allt har smält samman.

Man kan urskilja en kniv och andra värdefulla saker men allt sitter sammansmällt.

Det är inte ofta Xyronna gråter men en tår rinner sagta ner för hennes kind.

Arillas tar fram en flyggande disk och de lägger den skadade looten på den.

Kanske de kunde lämna in det till någon som kan skilja looten åt.

Xyronna går fram till fortets dörr. Eldjätten har varit här inne.

Dörren är sönderslagen och det har brunnit där inne.

En gång har det bott durgasdvärgar här inne men nu var allt obeboligt och sönderbränt.

Allt är förstört och inget loot hittas.

En tyst förbannelse lägger Xyronna över eldjätten som förstört så mycket. (Vet ej riktigt hur låter men må han brinna i helvet känns fel. Kanske må han frysa i helvetet. Vem vet det är ingen som hör den.)

Efter att Hobgoblinarna flytt från sin egen magikers missriktade eldbollar och Vargen varget blivit ihopbuntad, sätter sig äventyrarna runt bordet i Krands rum och väntar på att Hobgoblin-ledaren skall komma tillbaks med sitt folk.

Kistan i hörnet ser lockande ut och Zyronna kan som vanligt inte hålla fingrarna i styr utan “råkar” slinta med sin dyrk så låset går upp och guldet som återfinns i kistan hamna i hennes väska.

Efter en stund kommer en skadad Krand tillbaks med en linkande kaosdvärg i hasorna. Dörren till rummet låses och en snabb strid utan skador för äventyrarna utspelar sig där både Krand och Dvärgen blir slagna medvetslösa och tillfångatagna av gänget för att förhöras. Den information som kommer ut är vart deras fästning är och att slavarna som äventyrarna letar efter finns i en gång intill själva fortet; även en vägbeskrivning ges.

De övriga goblins samlas och hotar slå sönder dörren men Zyronna imiterar Krands röst lyckas få goblinsen att samlas i tempelsalen.

Där håller Arillas ett tal om att det är dags för betalning och att om det är dags att hämnas på dvärgarna och kräva betalningen för slavarna. Krand “rammlar” eller snarare blir nerslängd från trappan och dör på kuppen.
Äventyrarna gör en mycket välgjord förfalskning, som till och med skulle lurat Krand själv. Denna skrivs ihop som en sista önskning från Krand, där han beordrar att samla Bloodreaver klanen för att dra i krig mot dvärgarna.

Efter detta surras Vargen ihop ytterligare några varv och äventyrarna ger sig av tillbaks till staden och värdshuset. Staden ligger stilla och natten råder när de kommer fram…

Ahh, en god öl det här pojk… jo seru´, dem har ju kommit fram till narthexet till Ögonens Kammare och…

Vad ett narthex är förnåt? Det är en sorts förkyrka pojk, lär ni er ingenting i skolan nuförtiden!?

Gick inte i skolan säger du?

blev skolan nerbränd & läromästarna hängda?

Alla böckerna omsmida till svärd säger du?

Ja så kan det gå ibland… hursomhelst!

Dem har just kommit fram till narthexet till Ögonens Kammare och ska strax till att slå in dörrarna och dräpa alla där inne i en vild orgie med blod stål & magi, Den röde(Xyrona) har stigit fram till dörren och lyssnat på goblinernas konversation.
Det är med ett självsäkert och synnerligen ondskefullt leende som hon manar på resten av gänget att ta sig upp på balkongen för att ta den lilla sidoingången.

Där uppe på balkongen hade nog en gång i tiden prästerna stått och mässat för de som ännu inte var värdiga nog att komma in i det heligaste, lyckligtviss var det många många år sedan sista gudstjänsten ägde rum här.

Den röde hade tagit täten igen och öppnade helt lugnt dörren och steg in, fortfarande pryde det där leendet ansiktet.

PLÖTSLIGT! från en sidogång ropade någon
-BORK!!! BOORK BORK BOOOORK? BORK-E-BORK!

Men den röde var lika listig som hon var farlig, hon svarade…
-BORK, Borkedi Bork Xyrona bada-BORK Bork Krand, BORK-ORk!

Vadå kan inte förstå mig! Snackar du inte goblin? inte? men för en öl till så kan jag nog översätta åt dig.
Ahhh, du ljuvliga skum…

så alltså, PLÖTSLIGT! från en sidogång ropade någon

-HALT!!! VEM DÄR? IDENTIFIERA ER SVIN!

-Hej, det är jag, Xyrona vi ska få löning av Krand, BORK-ORk!
Nej pojk, det där sista översätter jag nog inte… folk kan ta illa vid sig.

Där stog den röde med vapnet odraget,

bara några meter frånden fula äckliga

stinkande goblinen.

Bakom goblinen syntes flera fula typer

bland annat en livs levande

BUGBEAR!

NEJ NEJ! hel fel, dem ser

lite mer ut som såhär

Goblinen tvekade allt mer på den rödas ord, även om hon var väldigt övertygande i sina ord hade den svårt för alver och människor, nyss skulle den till och angripa när en viss “Splug” plötsligt hoppade fram och skrek och hotade och hånade deras ursprung och enkla sätt.

Inför en sådan kombination av hårda ord och gester insåg Goblinen att det måste vara en av deras, han kliver åt sidan då Splugen sätter fart ner i rummet. likt en varm hillebard i smör klyver han mobben och leder gänget vidare in i templet inre.

-Splugus den stora poträtt av Maximhus von Vladis-

På väg till hobgoblin ledaren Krands rum stoppas dem av två “Duargar” svart dvärgar som vissa kallar dem, ilskna små dvärgar kallar jag dem. Den stora drakkrigaren(sekdorl) talade deras språk väl, nämligen…

ÖL & YXOR

Dvärgarna släppte vidare gänget till sovsalarna och Hövding Krands rum

På tal om öl… jag skulle behöva en till.
Dina sista slantar säger du? bra investering säger jag.

sådär, vart var jag nu igen… just det ja trollkarlen i rummet!

När dem passerade ett av rummen kände man-alven(Arilas)
direkt av hans närvaro, det var utan tvekan en väldigt kraftfull
magiker dem hade med att göra, han skulle utgöra ett rejält hot
om han skulle bli varskod om deras närvaro, kanske var det den
där “Paldemar” som dem sökte efter? vem vet…

Väl framme vid hövdingens dörr skulle man väl kunna tänka sig att dem sparkar in den och dräper Krand utan någon nåd men icke!

Prästinnan(Irea) knackar/smeker ömt på dörren.

Dörren slits upp, Vilka är ni era sopor! vrålar en väldig Hobgoblin.
Man-alven tar tonen, med sig har han skickligt förfalskade dokument som visar att dem är sända från en mäktig man i nord-väst, dem låtsas förhandla fram ett avtal om inte mindre än 40guld per slav dem lämnar in! Jojomen alla är vi ju värda något.

Va? du också? nej möjligtviss en handfull silver för dig pojk.

GROLLZNAKS!

Nej jag nös inte. hör upp ordentligt pojk!

GROLLZNAKS var Krands husdjur serú. Jägaren räckte över den där hyenan de fångat in tidigare, som om den vore en gåva från deras mästare till Krand. Hövdingen hade blivit måtligt road och undrade om den skulle gå bra ihop med hans eget husdjur Grollznaks.

Det var nog ingen vidare kombination, för den åt upp hyenan i ett nafs

Det var mycket att smälta I De Sju Pelarnas Hall. Så många namn, så mycket potential till olustkänslor, split och sämja. Det var politik, ränksmiderier, handel och vandel, allt om vartannat. Det var inte utan att det gick lite runt i huvudet på dem som var, ska vi säga, lite förfördelade intelligensmässigt, vilket betydde i stort sett alla i gruppen. Det var ingen tvekan om vad som vore det rätta första draget bland alla möjliga; Lämna hallen omedelbart och sök upp de där Bloodreavers och dess slavar. De tog sig ett snack med Rendil, ja egentligen försökte de pumpa honom på så mycket information att det verkade som om de försökte lösa hela problemet där och då bara genom att prata med den stackars nyräddade halflingen, och ynglingen berättade allt han visste. Det var inte så mycket bortsett från att han var säker på att de höll till vid något som hette Chamber of Eyes, Ögonens Kammare. Så snart de fick höra namnet begärde de att Rendil skulle berätta hur många Bloodreavers där fanns, vart fällorna var placerade och hur det såg ut inne i Chamber Of Eyes. Naturligtvis kunde inte halflingen berätta detta eftersom han inte visste (och även om han visste så tänkte inte GM berätta hela facit för spelarna, så det så) så det skulle gänget själva få ta reda på personligen, men han kunde peka dem i rätt riktning och även berätta att de skulle kunna finna kammaren genom att följa de gamla gruvdvärgarnas markeringar. Det skulle bli en mycket svår väg att vandra så de måste vara mycket noga med att följa tecknen, annars skulle de lätt gå vilse.

Gänget fick varsin ryggsäck med proviant och sedan bar det av. De gick mot den stora dubbeldörren som när den var stängd var formad som en drake som höll ett klot framför sig, passande nog kallades den Drakdörren, eller Dragon Door på alviska. Till en början var det inga som helst problem att följa dvärgarnas markeringar genom rum, gångar och hallar, men så kom de till en speciellt stor hall med 2 rader kolonner av sten varav vissa var brutna och låg i spillror på golvet. Det var så pass stort och fullt av skräp att de inte fann tecknet de sökte. Det fanns flera vägar att välja emellan och ett litet bråk, eller ska vi säga diskussion, uppstod i gruppen om vem som hade rätt när det gällde vägval. Irea och Torbjörn försökte övertyga varandra i gott och väl en timme tills de övriga innerligt önskade att något förbivandrande monster skulle komma och avbryta dem.

Man ska akta sig vad man önskar.

Hyenornas blodisande skall och ylande ryckte bort alla från det envisa traggladet fram och tillbaka. Stora och smutsiga rovdjur vars bleka päls var så skabbig att den fallit av helt på vissa ställen. Deras ögon lös i fackelskenet och dreggel hängde i tömmar ur deras käftar medan de sakta närmade sig gruppen. Så snart någon reagerade på dem satte de iväg i full fart mot vad de ansåg vara dagens middag. Sedan började en lustiger dödsdans.

(Gänget slåss nu med 7 hyenor samtidigt som jag pumpar ut statistik på jobb – så jag ber om ursäkt om beskrivningen bli en aning torftig.)

Sällan har äventyrare kämpat så heroiskt som denna gången. Striden böljade fram och tillbaka. Kritiska träffar varvades med kritiska missar om vartannat. (Vid ett tillfälle slogs inte mindre än 3 Crit samtidigt, men det var på initiativet så det var lite bortkastat.) Det värsta någon av hjältarna råkade ut för var att en hyena bet fast i Ireas högra innanlår och försökte rycka loss det. Alvkött är mumsiga saker för en svulten hyena, så man får väl förlåta den? Det skälldes, ylades och tjattrades helgalet. Stål och arkan energi, och inte så lite Övertygelse från Irea, var det enda som stod mellan de heroiska äventyrarna och deras definitivt fasansfulla död. Hyenornas stinkande käftar rev och slet i tyg och kött medan de samtidigt fick ta emot hugg och slag utdelade i desperation. När den sista hyenan låg darrande i sina dödsryckningar och stridens oljud ekat ut i de ensliga hallarna så stod våra vänner fortfarande upp, rusiga av segern, alla blödande sår totalt glömda. När de var säkra på att de återigen var ensamma och inga nya fiender lockats dit av striden så satte de sig tungt ner och började vårda sina illa tilltygade kroppar och sin utrustning. En smula mat och friskt vatten tillsammans med Ireas kärleksfulla omsorg fick dem alla på gott humör igen, redo att ta sig an uppgiften som förelåg dem.

Efter striden tog de sig fram betydligt försiktigare och höll käbblet till ett minimum. De insåg att detta verkligen var en labyrint och utan dvärgarnas märkningar skulle de säkerligen varit hopplöst vilse. De förundrades över de uråldriga salarna, förfallna avenyerna, och den mängd mindre rum som de var tvugna att gå igenom för att nå sitt mål. Detta hade i sanning varit ett storslaget imperium i sina glansdagar, men då de som byggt det, eller kanske inredningsarkitekten, definitivt varit dragna till demonavgudan så var väl detta inte en speciellt mysigt och hemtamt ställe att slå ner sina bopålar. Flera gånger var de tvugna att ligga lite lågt då de hörde ljud från varelser som liksom de själva vandrade i gångarna, kanske i jakt på skatter, kanske hungrandes efter färskt kött.

Till slut fann de en stenportal märkt med flera ögon och när de gått igenom den befann de sig i ett narthex, en sorts förkyrka. Rummet var avlångt och stenreliefer på väggarna visade kåpförsedda människor som dyrkade något. När de såg närmare på bilderna insåg de att de verkade vara en sorts öga med tentakler på vilka det satt flera ögon. En balkong överblickade rummet och en kort stentrappa ledde upp till ett par dubbeldörrar, även dessa besmyckade med ögon. På varsin sida om trappan stod statyer föreställande demoner. Arillas tyckte att den ena av dessa var något som han kallade för en Balor, en bevingad demon från Andra Sidan. Hans annars så milda och vackra ansikte visade uttryck av avsky inför statyn och dörrarna och började istället ögna den där balkongen och om det skulle vara möjligtatt klättra upp till den istället. Väggarna var släta och inte fanns det mycket som skulle hjälpa en eventuell klättrare upp dit. Visserligen bara kanske 3-4 meter upp till kanten, men ändå. Kanske om man hade en änterhake…? Irea, som alltid hade hörseln på helspänn, hörde grova och raspiga goblinröster från andra sidan;

– “Undrar just när Krand ska dela ut looten och pengarna från slavförsäljningen”
– “Det tror jag inte att han kommer att berätta för dig i alla fall. Och förresten, skulle inte vi vakta här?”
– “Jo, vakta skulle vi, men betalt ska vi tydligen inte ha, eller hur?”
-” Håll nu käften och gör ditt jobb, så gör jag mitt. Du kommer nog att få din belöning vad det lider!”