Category — Vampire

Spelledarens inledande ord:

Efter ett par månaders kontinuerligt slaktande som Sabbathvampyrer upplevde jag som spelledare en allt starkare slitning i gruppen. Folk spelade på sina blodsband, utnyttjade varandera och försökte ständigt hitta nya vägar runt regelverkaet för att göra det svårt för någon annan. Vissa andra hade en mer egoistisk syn på tillvaron vars strävan för personlig makt satte gruppen i klistret.

Då fick jag en uppenbarelse. Undrar hur denna spelargruppen skulle klara sig på en tid när tron på det övernaturliga var stark, människorna få och där folk mestdels levde i små samhällen där alla kände alla. Leende fortsatte jag min fundering och kunde konstatera att detta borde vara rätta sättet för att få spelargruppen på rätt köl igen och att skaffa dem de verktyg som en odödlig vampyr troligtvis borde besitta. Lever man för evigt är det troligt att man fruktar döden….

Spelarna startar år 1073 i staden Lyon i Frankrike. Nordmännen har efter många besök av vite krists prästerskap sakta men säkert börjat att anamma den nya tron. De södra delarna av Sverige samt större delen av Danmark är de som först anammat den nya tron. Dessutom har Normandie tilldelats en stor skara aggresiva nordmän med vars hjälp fransmännen lyckas mota port majoriteten av alla plundringståg från nordmännen. Gruppen består utav en zigenare, en nordman med rötterna i Norrmandie, en jägare och tre väldigt olika korsriddare. 2 utav korsriddarna är otroligt facinerade utav döden och har en morbidsyn på livet. Den tredje korsriddaren mötte omfamningen då han redan var en blåblodig adelsman. Fostran i ungdomen har satt sina spår och hövisk ridderlighet är hans kännetecken. Zigenaren är gruppens enda kvinna och upplevs som något av ett mysterium. Hon har en vass tunga och en fri vilja. Som alla Zigenare har hon en fri ande och vill ogärna underkasta sig regler som hon anser befängda. Dessutom har hon god kontakt med en stor zigenarstam som hon rest med under ett par års tid. Nordmannen är av hövdingaätt och det som kännetecknar honom över allt annat är hans enorma storlek. På en tid där människor var ca 20 cm kortare än medellängden idag, är det inte konstigt att nordmannen upplevs som en jätte med sina dryga 220 cm. Att han dessutom är byggd som en oxe och “hängd” som en kollibri hjälper naturligtvis inte nämnvärt. Folk förutsätter nästan omedelbart att han inte är “normal”. Sista mannen är en vildmarksperson utan motstycke. Han har under lång tid jagat samman med en flock vargar och är den enda i gruppen som faktiskt kan överleva utan bekvämligheter som tält, hus etc…..

Kvällen inleds med ett stämningsfullt möte tillsamans med stadens andra besläktade i rådhuset . Alla är på plats och en hel del utav gruppens uttalade fiender hälsar på dem med olika gemena verbala dolkhugg. Fursten som styr över staden visar sig vara en mysig man i medelåldern med en mycket öppen och förståeende personlighet. Han ber dem om en tjänst då de trots allt är en grupp om 6 besläktade, varav 5 är erkända kämpar och den 6:e zigenare (Vilket naturligtvis innebär att hon är expert på det övernaturliga, kan trolla etc….). En massa människor samt en av furstens utsända har försvunnit spårlöst i ett specifikt område. När han själv har undersökt området har inga spår funnits. Han ber därför gruppen om assistans med detta. De behöver naturligtvis inte bekämpa fienden om de inte tror att de kan vinna. Informationen är vad han behöver framförallt….Vem/Vad är det som ligger bakom….

I en totalt perfekt värld hade nu hjältarna genast begett sig iväg för att undersöka detta, men inte denna gång. Istället besöker de diverse smedjor, zigenarläger och beslutar sig slutligen för att överdaga på den nobla korsriddarens gods. Väl på godset blir de informerade om att en större familj från socknen intill har stulit en höna från dem. Riddarna störtar genast upp och under rop på hämnd, tillrättavisning och svordommar kastar sig alla upp på sina hästar och spränger iväg all vad de kan. Väl framme vid det stora skogstorpet rider de in och möts av en samling beväpnade torpare. Dessutom skymtar två utav gruppens medlemmar en gömd armborstskytt i skogen. Detta får dem att bli aningen veka och därför ger de torparna en mesig undanflykt och drar därifrån med svansen mellan benen.

Det hela får torparna att tro att den gode markisen blivit svag och blödig. Natten därpå gör de en räd mot godset och bränner ner stallet. Denna gången hämnas gruppen och tar kål på familjen. De beger sig sedan iväg för att undersöka vad som ligger bakom det mystiska hotet bortom zigenarnas läger……

Spelledarens inledande kommentar:

Detta var ett intressant speltillfälle. Jag hade redan innan spelet inletts beslutat mig för att kasta in ett hårt motstånd för att se hur gruppen hanterade en pressad situation. Resultat blev intressant….

En annan sak som spelarna fick lära sig är svårigheten att skaffa blod under denna tidsepok. Trots att det var nära lyckades spelarna undvika att ställa till masslakt i byarna.

Detta har hänt, men ej bloggats om:

Gänget begav sig från Chicago efter Swiftcats hastiga bortgång och följde den mäktiga Tremeren Merlinda i hennes korståg mot New York. De var där delaktiga i ett våldsamt slag om kontrollen över New York och vann slutligen, men inte utan förluster. Jack blev dräpt i slaget.

Gänget ängnar sig sedan i ca 3 veckor åt att bygga upp och stärka sitt område. Ginger får biskop-status och det får även en ny medlem i gänget. Efter denna tid blir de ombedda av deras gamla vän Bunker att hjälpa till vid anfallet av Las Vegas. De tackar jag och kommer överens om att de ska åka i förväg och förbereda det stora anfallet genom att tunna ut Las Vegas försvarslinje.

Kvällen började så bra…. Bruthal åkte på affärsresa och lämnade över ansvaret för gängets välbeffinande till sin högra hand Vincent. Denna möjlighet får inte förspillas, så MoM bestämmer sig för att lösa sina problem en gång för alla.

Kvällen började som vanligt….Ett milt kaos.

Duktus påbörjade det hela genom att rätta till folks utseende efter bästa förmåga. Gruppen beslutar sig därför att dela på sig och den ena delen med Vincent som anförare beger sig till China town för att hämta lite “chinese food” innan de ska stråla samman med övriga gruppen på hotellet som ska bli MoMs Haven.

Efter en riskbedömning bestämmer sig Vincents grupp att enklaste sättet att skaffa föda är att backa bilen till en av de många Wook-vagnarna i Chinatown, koppla fast och sedan köra för allt vad tyget håller. Vincent börjar koppla på en vagn medan Ginger och Swift gör sig redo att täcka hans reträtt och stänga luckan till det rullande Wook-köket.Då gör sig Vincents 6:e sinne sig påmint. De är iaktagna och kan vara i direkt fara. Efter en snabb titt på närområdet upptäcks ett antal asiatiska män i mörka kostymer som står och stirrar på dem. Lite småskamsna och med hjärtat i halsgropen kastar sig gruppen in i bilen och kör ifrån platsen. De kallas snart till sidan och Vincent måste använda hela sin självkontroll för att inte anfalla den asiatiska mannen som läxar upp honom inför resten av gänget. En av de få saker som bidrog till att han lyckas hålla huvudet kallt är det faktum att dessa asiater är allierade.

Då Chinatown inte är lyckat beger sig Vincents grupp till sin numera döda ärkefienders område. De letar där upp ett callcenter som de utnämner till matställe. Utav 20 arbetande mördas 10 st på ett brutalt sett.

Nöjda över att få ur sig sin frustration beger de sig sedan till hotellet för att vänta in resten av gänget.

Under tiden roar sig den kära nosferatun med att ghoula en 7 meter lång annaconda som Vincent stulit. Denna orm verkar vara väldigt intelligent och för att få den vänligt inställd till sig beslutar sig Nosferatun för att mata ormen. Det enda som finns att tillgå är dock de två hundvalparna som ägs av Ginger och Jack. Efter en lång stunds övervägande (3 sekunder) beslutar nosferatun sig för att ta Jacks valp som är av Rottweilertyp och ge den till ormen.

Det hela fungerar och ormen inser att den har kommit till en rättvis herre full av morbid humor. Han är övertygad om att de kommer att komma bra överens.

Duktus blir slutligen färdig och beordrar Jack (som är ovetande om sin valps bortfall) att köra den bil som ska ta resterande medlemmar av gänget till hotellet i Bronx. Nosferatun cloakar ormen så att den är helt osynlig för det vanliga ögat och tar med sig denna till baksätet av bilen, där även gängets nya och mycket skadade Gangrel sätter sig.

Nosferatun gör det ända en Sabbathvampyr med galghumor kan göra i detta tillfället. Han gör Gangrellen osynlig och bussar den osynliga ormen på honom. Efter ett bar sekunder av revbensbrytande blir Gangrellen aska, vilket resulterar i att Duktus går i taket och börjar tro att det hela är en plan för att dräpa honom. Efter mycket tjafs, omrästning i gruppen och en lång utfrågning av nosferatun, stillas Duktus oro…..för stunden.

Då gänget vandrar runt i sitt blivande haven nås de av beskedet att Sullivan Dane kommer att anlända till New York inom kort. Panik sprider sig som en löpeld och gänget tar ett raskt beslut att besöka Chicago och de beger sig omedelbart på en “roadtrip” dit.

Väl i Chicago får gruppen lära sig hur man gör saker i en stad som varit kontrollerad av Sabbath en längre tid. Att staden dessutom kontrolleras av Klan Malkav gör kanske inte saken bättre. ärkebiskopen i staden tycker att det är konstigt att möta ett pack med 2 olika duktusar, men han bestämmer sig snabbt för att Ginger är huvudduktus. Bi-duktusen är naturligtvis Bruthal. Detta trots att gänget vid ett antal tillfälle försöker förklara att Ginger inte är ledare….

ärkebiskopen ger gänget en bostad vid Chicago Bulls basket arena. Det är en rätt så stor penthouselägenhet med alla bekvämligheter. I lägenheten finns till och med en dator av en prestanda som är helt enorm 1994. På denna finns det fantastiska spelet av Sid Meyers vid namn Civilization. Det tar ca 30 sekunder innan bruthal i sin frustration över de små kontrollerna slår sönder såväl skärm som dator. Nästa natt får Bruthal därför ägna åt att söka efter en ny dator.

De möter också utmaningen på en makalös svartklubb i bästa Blade-anda. 5 st varulvar slår till mot stället och Swift lyckas dräpa en av dem. Att de lyckas så bra som de gör beror till stor del på gängets nya bekanta som består av en liten rödhårig kille som verkar kunna tugga sig igenom ALLT samt hans stsorvuxna medhjälpare, Bob. Denna Duo svarar också för att en av de håriga tillintegörs och efter detta blir MoMs medlemmar på utomordentligt god fot med dessa individer.

Efter incidenten på svartklubben skyndar gänget hem för att överdaga. Då de vaknar gör de morgonritualerna för att stärka sina band till varandra. När detta är slutfört hör de plötsligt skottlossning och vilda tjut från gatan. Gänget rusar över till fönstret och häpnar över den syn som möter dem. Ett antal personer som är utklädda till indianer rusar förbi gängets hus, tätt följda av beridna cowboys som skjuter på dem med revolvrar och gevär. Indianerna skjuter pilar och försöker komma åt cowboysen med sina flintyxor. Eftersom båda sidorna träffas av projektilerna, men reser sig upp och fortsätter bataljen, är det uppenbart att de tillhör de besläktade.

Mitt under denna adrenalinberusade show svingar sig en underlig figur in genom fönstret. Det är en rödhårig liten figur iklädd Batmankostym. Som följeslagare så har han en jättelik sidekick vid namn Bobin, eller jag menar Robin. Gruppen muntras upp av kostymerna och det beslutas snabbt att de ska göra stan som Batmans ärkefiender så att även de kan få lite roligt denna lugna kväll. Joker, twoface och poisonus Ivy är tre av de kostymer som gruppens medlemmar ikläder sig. Swift tvingas av någon anledning att bära Catwomen outfitten.

Efter detta beger sig gänget ut på stan och “bondar” med de inhemska besläktade. Spel som Rumble on the streets, Baby-football och Catch the head spelas och avnjuts hela natten. Med leende på läpparna kryper gänget sedan ner i sina respektive sängar i deras enorma lägenhet……Chicago är en rätt så trevlig stad ändå…..

Hon låter blicken glida runt den italienska restaurangen. Var är aset någonstans? Nervositeten kryper sig sakta på och handflatorna blir allt fuktigare. Ska det äntligen bli tid för……. Där är han! Hans kopparröda hår syns längst inne i restaurangen. Han har med sig en kvinna. Jävla slyna, det är säkert en prostituerad!

Hennes andhämtningar ökar, pulsen rusar och den järnlika blodsmaken i munnen tyder på att hon pressat ihop sina tänder för hårt. Hennes hand glider ner mot byxlinningen där den känner den kyliga kolven från hennes kära BFG. Med bestämda steg ger hon sig in på den fullproppade restaurangen med blicken låst vid sitt mål. Hennes späda ungflickekropp tar sig med lätthet fram mellan borden och stunden närmar sig. Med viskande röst och en lätt galen blick i ögonen väser hon fram

– Farbror Wilfred!

– Vad fan gör du ute! Hostar den rödhåriga mannen fram med blek och glåmig uppsyn.

– Jag vill bara tacka dig för dina trevliga besök under den tid jag var inlagd.

– Ehhh, jo alltså……Du förstår…… Börjar mannen Längre hinner han inte.

Den unga flickan drar fram sin enorma pistol och avfyrar ett enda skott. Rekylen får nyckelbenet att dras ur led och bryter hennes späda handleder, men kulan når sitt mål. Ginger är äntligen fri från sin mardröm. Den då 15 år gamla flickan blir dömd till 20 års slutenvård på New Yorks mental institution. Det är där Ginger blir den frisläppta kindred vi alla lärt oss älska (frukta?)

Ett lätt regn strilar ner den mörka och kalla kvällen i September. Ginger skyndar på stegen som sakta för henne in i de irländska kvarteren i Bronx, New York. Hon vet att hon hamnat mittemellan en uppgörelse mellan hennes sire Samantha Hawk och Carlos Vega, en rivaliserande Malkav från Las Vegas. Genom detta har hon blivit ett tänkbart mål tills uppgörelsen är avslutad. Detta driver henne att uppsöka sin gamla vän, Bruthall, som nu är ledare över det nyetablerade packet ”MoM”(Masters of Mayhem). När Ginger slutligen når sitt mål, ett sjaskigt hotell, ligger hennes kopparfärgade hår klistrat intill hennes huvud. Hon skyndar sig in i receptionen och frågar efter sin gamla vän. Det mottagande hon får är knappast trevligt. En snäsig äldre dam ställer till en massa problem för henne tills Bruthalls ghoul och blivande tilltänkta child, Natasha, dyker upp. Ginger blir därefter prompt förd till Bruthall där hon ”ödmjukt” ber om en plats i gruppen.

Efter denna lite lugnare start kastar sig gänget in i en rad olika projekt, det ena farligare än det andra. Då en råttinvasion upptäcks beslutar sig delar av gänget för att komma till bukt med problemet med hjälp av våld. Med högkalibriga vapen börjar de skjuta efter gnagarna fram tills Vincent av misstag råkar träffa ett gasrör. Gasen fyller rummet oroväckande snabbt medan gänget står handligsförlamade och tittar på. Ur skuggorna hörs en tyst väsning

– Behöver du eld?

– Spring!!!!! Skriker Vincent.

Alla springer ut förutom Jack som rusar mot källaren för att stänga av gasen och för att varna sin vän, Swiftcat. Väl där har hans nervositet förorsakat en tillfällig tunghäfta och med en våldsam hög och uppjagad röst vrålar han

– vrid av gasen! Sedan springer han upp på nytt.

Swiftcat som inte riktigt förstår vad han syftar på sätter sig och putsar sin japanska Murasamaklinga istället. Vill Jack leka med gasen får han göra det själv! Jack i sin tur rusar runt som en galning i sina försök att förhindra att hotellet flyger i luften. När han kommer upp på markplan ser han att där är ett stort hål ner i kloaksystemet där ett ensamt ljus brinner. Jack slänger sig ner i hålet och lyckas stoppa elden, sedan minns han inte mer….

Under tiden har Vincent, Bruthall och diverse ghouls sprungit ut och begett sig en bit från huset. I sin frustration ringer Vincent till Nosferatuklanens biskop för att meddela att gänget står under angrepp.. Han namnger sin fiende och kräver motåtgärd. Då biskopen frågar om han sett någon och på vilket sätt de är angripna säger Vincent att det är råttor som angriper dem och att det är en gasläcka som han själv orsakat. Efter det ber han biskopen ringa till kommunen för att stänga av gasen till området. Detta resulterar att han får luren i örat. I sin frustration springer Vincent då ner i källaren för att stänga av gasen. Under tiden ringer Bruthall till kommunen och får kvarterets gas avstängd.

Det är först nu som det uppdagas att Jack är försvunnen. Jack vaknar upp utanför huset nertryckt i en soptunna utan att veta hur han hamnat där. Han tror att Vincent på något sätt lyckats orsaka en mindre explosion som slungat in honom i soptunnan. Arg och bestämd ger han sig in för att reda upp situationen med resten av gänget.

Gänget har dessutom fått ett antal nya bilar. De har bara ett problem. Den stora specialbyggda husbilen kan ingen köra. Ginger tar på sig att lösa detta och lyckas förföra en busschaufför som hon sedan gör till sin tjänare. Tillsammans utforskar de husbilens många oväntade funktioner och ger sig iväg på en färd som dryper av adrenalin. När de senare återvänder konstaterar gruppen följande:

Våra problem med fientligt ställda grupper måste minimeras för att vi ska överleva.

För att åstadkomma detta planeras en bluff med hjälp av ett annat gäng vid namn ”Loons”. Mot en högre summa pengar lockas den kåpklädde Nosferatun Dexter till en nerlagd simhall i Harlem. Denna simhall används av de besläktade som en arena där folk kan slåss på liv och död mot pengar. Planen är att man ska förolämpa Dexter grovt, samtidigt som Ginger ska förstärka Dexter upplevda känslor vid nämnda tillfälle. Planen verkställs med önskat resultat. Vincent och Dexter hamnar i arenan på en strid på liv och död. Dexter tar upp ett par rejäla bendolkar och Vincent drar fram ett högkalibrigt gevär. Dexter använder sig av sin klanfärdighet som gör att Vincent inte kan se honom, men detta saboteras av de medlemmar från Loons som besitter krafter att se igenom denna optiska illusion. Genom ett intercomsystem meddelas Vincent exakt var Dexter befinner sig och turen är med honom. Det hela fungerar och han låter sitt gevär börja dundra. Treskottssalvorna avlöser varandra och efter en dryg halvminut ligger Dexter orörlig i en enorm pöl av blod. Vincent rusar fram, sparkar på honom och sänker sedan sina tänder i offrets hals. Diverse bu-rop ekar i lokalen under tiden Vincent får ta sin första själ.

För att återställa någon status till gänget efter allt som gått emot dem ställer Bruthall upp i en ”tag-team” fight tillsammans med Bunker, en av de absolut tuffaste besläktade i New York. Dessvärre blir deras motstånd av samma kaliber och Bruthall får erkänna sig besegrad av 2 kämpar från ”Dark Disciples”. även Swiftcat får chansen att utmärka sig i arenan och hon lyckas väl. Fem besläktade går ner och Swiftcat är den enda som kommer upp. även hon har fått smaka segerns sötma i form av en äldre själ.

Tiden tickar och enbart någon dag återstår av ärkebiskopens beskydd. Hur ska MoM klara sig när de inte längre har ärkebiskopens beskydd?